Igår var det den australienska nationaldagen och vi firade den på en partybus som tog oss runt till 5 olika barer här i Cairns. Med lekar som utspelades vid varje bar blev det väldigt underhållande och roligt. Det som toppade var nog ändå att all personal från work and travel (från Sydney) var på samma buss som oss. Det var som att ha sina lärare på en och samma fest. Pinsamt. Vi var tvugna att uppföra oss. Likaså för dom. Men så blev det ju inte. Som tur var hoppade dom av vid tredje baren. Kände nog att alkoholen tog över för mycket och inte ville göra bort sig. Stackarna. Kom enda upp till Cairns för att slippa alla WTC-ungdomar, och så står vi där.

Det värsta utav allt här uppe i Cairns är nog vädret. Det ska egentligen bara regna eftersom det är regnsäsong men det är bara sol. Det kan låta härligt tycker ni men med tanke på att jag har bränt mig - ordentligt dessutom - blir det inte lika kul. Det var i förrgår när vi solade och tog ett bad (ja, vi har pool på vårat underbara hostel) som jag märkte hur sjukt stark solen är. Och när vi satt på busstaket igår var det bara tortyr.

Imorgon ska vi ut på barriärrevet och hitta Nemo. Det kommer säkert att börja regna och storma -Titanic style- bara för det. Jag svär.

I söndags var det dags för avfärd. Vi checkade ut från vårat hostel och glädjes över att slippa den enormt branta och långa backen som vi var tvungna att gå upp och nerför varje dag.

Väl på stationen träffade vi en medelåldersman från Sverige som var av forever-alone-typen. Vi pratade en stund men insåg sen att vi inte ville framföra samtalsämnen om väder och vind i närmare 9 timmar, så vi gick till Wake up, dumpade packningen där och tog oss en sista rundtur i Sydney. Utan pengar att spendera varade den dock inte så länge. Vi gick tillbaka till stationen och satte oss på en bänk och väntade i 5 timmar istället.

Kvart över 8 gick bussen från Sydney till Goulburn där vi skulle hoppa på tåget. Bussturen var nog den värsta utav alla. Stinkande pensioner och skrikande ungar fyllde resan med ständiga irritationer.

Runt tolvslaget åkte vi med tåget. Det var ganska mysigt till en början då jag älskar nattresor. Sen insåg jag att det inte gick att sova på de där obekväma sätena. Det var kallt. Två tjejer fnittrade och var allmänt störda i huvudet. Det var den värsta tågresan i mitt liv.

När vi kom till Melbourne på morgonen stod Therese och mötte upp oss på stationen. Vi släpade våra väskor till hostlet där vi skulle bo, men fick inte checka in förrän halv två. Vi spendrade den värdelösa väntetiden på ett Cafe där vi bokade Great ocean road och flyg upp till Cairns. Vi tycker inte att Melbourne har så mycket att erbjuda och dessutom börjar vi tröttna på storstäder. Så, på torsdag drar vi.

Första intrycket av Melbourne var sådär, jag föredrar nog Sydney fakti

Igår var det sista dagen på bageriet. För första gången kände jag mig verkligen deprimerad över att lämna stället. Det var som när jag lämnade praktiken i Mora. Alla var så himla trevlia och glada och det var så skönt att vara ifrån Köping. Det är typiskt, när man väl trivs och älskar något kan man inte stanna. Jag älskade det här jobbet. Det gjorde jag verkligen. Såg fram emot att jobba mer än att komma hem. Älskade varje sekund av det.

Min sista uppgift blev faktiskt att göra två bröllopstårtor. Eftersom ingen har introduserat marsipanen här i Australien så fick jag täcka dem med icing, något som var otroligt svårt och otroligt jobbigt. Efter varje drag jag gjorde med paletten skapades en linje och målet var att göra tårtorna helt släta vilket jag ansåg var omöjligt. Sue tyckte att det blev jättebra, men som den perfektionist jag är blev bag inte alls nöjd. Har säkert förstört någons bröllop...

Igår var det även så där varmt igen. Rekordvärme i Sydney! Vi gick och svalkade oss vid WTC efter jobbet där vi nästan frös istället. Vi inhandlade muffins och chips på hemvägen som vi avnjöt på hostlet. Otroligt skönt att slippa gå ut.

Nu tjockar vi på Donken och ikväll ska vi titta på bio! Njuta av att det är sista dagen i Sydney!

I torsdags kväll gick jag och Rebecca till side bar för att träffa Magnus, Oskar och Maria (som precis har kommit tillbaka efter 2,5 månad resande). Trots att jag var jättetrött och egentligen inte hade någon lust att gå ut alls, fanns det inga ursäkter. Var tvungen att träffa Maria liksom. Magnus hade med sin vän Nab från England som han hade träffat i Brisbane. Jag gav honom värsta dissen till en början då jag trodde att han var ännu en äckligt full kille som var ute efter mer än att dricka och ha trevligt. Jag, Maria och Rebecca gick ut för tjejsnack då vi överröstades av den höga live-musiken i baren och resten hakade på strax därefter. Plötsligt kommer Nab fram till mig och säger något liknande med "vad heter du?" På brittisk brytning. Jag satt som ett frågetecken och fattade ingenting förrän Magnus kom och översatt. Stackarn. Förökte iallafall. Vi skrattade åtta åt situationen och gick vidare till Magnus hostel för lite Goon och glögg.

Vi satte oss nere i matsalen och Nab börjar plocka fram kortlekar, block och gummiband ur sin väska. Trodde han var galen först. Han bad mig att tänka på ett starkt minne och sommarstugan var det första som dök upp i mitt huvud. Sommar i Sundänge. "Inte så stort, välj något annat!" Och i samma sekund som jag böt minne till när vi fick Sorro sa han "that's better". Vad detta hade och göra med själva trolleritricket har Jag ingen aning om. Han skrev något på en pappersbit som han sedan vek ihop och la mellan oss. Så jag hela tiden kunde se det. Han bad mig att säga sex olika former som han ritade på varsin liten pappersbit och vek ihop. Triangel. Fyrkant. Cirkel. Stjärna. Hjärta. Romb. Han la pappersbitarna på rad framför mig och bad mig först att ta bort två. Två igen. Tills två återstod. Jag väljer en utav pappersbitarna och viker upp. Triangel. Den andra lappen visade formen av en cirkel. Han viker upp sin papperslapp som han skrev från början....och svaret finner ni längst ner på det här inlägget! Dog typ.

Nästa trick utfärdade han på Oskar som skulle tänka på en person som stod honom nära. Han skrev ner personens namn på en papperslapp som Nab sedan rev sönder. Utan att titta på det såklart. "Personen du tänker på har ekonomiska problem". Oskar nickade. "Det är en kille". Rätt. "Han börjar på bokstaven A". Fel. "Det finns ett a i namnet". Rätt. Följande bokstäver som han skrev ner på sitt papper fick Oskar att hoppa ur stolen. Jacob. Dog igen.

Han höll på hela kvällen med sina trick och Jag var nära på att få hjärnsläpp ett tag. Glädjes dock över de enstaka trick som jag lyckades klura ut helt själv.

Det sista tricket han visade innan vi åkte hem var nog det bästa även om det inte var lika märkvärdigt som alla andra. "Har du något favoritkort?". Hjärter 10 svarade jag nästan direkt. Förmodligen för de miljontals omgångar vänd 10 jag har spelat på GG. "That's a very good card" påpekade han och plockade sedan ur det ur leken för att sedan placera det i mitten. "Det här är ditt kort, det lyssnar bara till dig och ingen annan. När du knäpper med dina fingrar kommer det att hamna högst upp i kortleken" (påminner om att han är engelsman och sa följande på det givna språket vilket gav mig rysningar. På svenska låter det ju bara töntigt.) Jag knäpper mina fingrar och han tänder upp det översta kortet. Hjärter 10. Han gjorde om samma sak igen för att försäkra mig om att det inte var något trick och Jag tittade extra noga på hans fingerarbete. *knäpp*. Hjärter 10. Han gjorde det svårare ändå och bad mig att blanda leken efter att han hade lagt in kortet. *knäpp*. Hjärter 10. Han bad mig att skriva min namnteckning rakt över kortet vilket verkade dumt då jag inte ville förstöra hela hans kortlek. Han vek kortet lite på mitten så att en böj skapades och la tillbaka kortet i leken. *knäpp*. Böjen visar sig högst upp och BAAAM. Hjärter 10. Han skrev sedan under det. "Här! Det är ditt. Låt det påminna dig om att du alltid är på toppen". Rysning igen.

Vilken människa!

Varje morgon åker vi samma buss som två tanter. Dessa två kommer alltid springandes ner för backen när bussen är på väg för att ställa sig först i kön och "paxa" baksätet. I början var det ganska kul. Gulligt. Nu börjar det gå mig på nerverna. Igår när jag stod för att kliva på kommer en utav tanterma och kör världens rugbytackling på mig för att gå före. Även om det verkade som en olycka bad hon inte ens om ursäkt. "Ta det lungt, ingen vill sitta längst bak ändå...kärringjävel"

De senaste dagarna har vi haft fullt upp att göra på bageriet. All vanlig personal har försvunnit med tiden och nu är det bara jag och Rebecca kvar. Andy åkte till England. Harry skulle operera knäna. Scott gick på semester och Joey hade uppkörning idag. Nu har vi börjat jobba på heltid också och igår blev det t.o.m 9 timmar (!!!). Men jag älskar verkligen det här jobbet. Jag är självgående och vet exakt vad som ska göras. Dessutom är all personal supertrevliga och superroliga och bjuder på Milkshake samt paj varje dag. Undrar om jag någonsin kommer hitta något liknande hemma i Sverige sen...

Nu har vi precis varit och köpt en present till dem då det är sista dagen på fredag. Vi ska även säga att vi kommer komma tillbaka till Sydney i slutet av mars/början av april om dom fortfarande vill ha hjälp. Då tänker vi bo/leva lyxigt och spendera alla pengar vi har på roliga saker!

Nu ska jag och Rebecca fortsätta letandet efter jobb och beställa busspass från Cairns till Sydney.

Vad är det man brukar säga? Hard work work.

I fredags träffade vi Ebba, Emilia, Linn, Emelie, Oskar och Magnus för det hederliga gratis drinkar och pommes på Sidebar! Så underbart trevligt att vara så många samlade igen, skratta och prata om allt och inget. Jag är så glad att jag åkte på den här resan och fick träffa så underbara människor som jag kommer ha kontakt med under resten av mitt liv. Tacka vet jag Facebook.

Igår åkte vi alla till IKEA för att njuta av den svenska friden och för att ta farväl av Ebba som åker hem till Sverige idag. Jag är lite avundsjuk men samtidigt skulle jag slå ner mig själv om jag åkte härifrån utan att se vad jag kom hit för att se. Det har åtminstone hon gjort. Dom andra tjejerna åker ner till Melbourne på måndag för att söka jobb precis som vi ska, så vi kommer träffas där igen. Och Therese. Underbara Therese. Det ska bli så himla kul att återförenas med henne!

Idag skulle vi ha följt med Oskar och Magnus till Blue Mountains men kände att de där milen i skogen som precis har brunnit ner var för ansträngande för en söndagsaktivitet, så vi gick till stan och köpte kläder som vi inte får plats/inte har råd med istället. Lycka.

Ska annu en gang forsoka skriva ett inlagg utan bokstaverna som utgor varan gnalliga och svenska dialekt. Det ar drygt. Jag vet. Men jag har sa mycket jag vill beratta!

I lordags sov vi jattelange. Som vi alltid brukar gora pa helgerna. Vi gick upp runt 13 och at "frukost" for att sedan ga hela vagen fran hostlet till Bronte Beach (ett par strander fran Bondi Beach). Det tog oss ungefar en timme. Nar vi val kom fram hoppade vi i vattnet for arets forsta dopp. Det varade dock inte sa lange da okanda personer satte sig ner vid varan packning och sag allmant misstanktsamma ut. Fordomsfull som jag ar lade vi oss och solade i 3 timmar istallet. Vi bestamde oss for att ga hela vagen hem igen och belonade oss med varsin hawaii pizza pa vagen! Den forsta riktiga pizzan vi har atit har i Australien. Jattedyr men jattegod!

Igar var det varldens varmebolja! 45 grader. I skuggan. Det brande verkligen pa huden nar man stog i solen. Det absolut varsta med det hela var att vi inte hade nagon AC pa hostlet sa det var precis lika varmt ute som inne. Om inte varmare. Jag tvingade mig till en powernap nar vi hade slutat och vaknade av att jag var helt blot. Genomsvettig. Som graddet pa moset fanns det inget kallvatten i kranarna sa jag kunde inte dricka nagot heller. Dog typ.

Det ska tydligen vara jattemycket skogsbrander har i Australien som ska fortsatta ett tag. Vi ar lyckligt ovetande om det da vi varken har tillgang till radio eller TV. Men jag tror knappast att elden kan ta tag i all betong har i Sydney. sa det ar lungt. Kanske...

Pa kvallen traffade vi Ebba. (Las: hittar inte kommatecknet pa det har javla tangentbordet) Emilia och Linn som vi reste hit med och som har rest med hela ostkusten i 3 manader! (senast vi sags var pa surf camp)Vi skulle fira Oskar (som vi aven reste hit med) som fyllde ar genom att ha en liten reunionmaltid pa en bar i narheten. Det var riktigt kul att traffa dem igen och dem hade jattemycket att saga och kom med flera kanontips om vad vi ska se och gora! Sen kan vi bortse fran det faktum att jag knappt fick 3 timmars somn inatt. Men det var vart det.

Igar ringde vi aven Therese och planerade varan resa lite. Jag borde egentligen inte beratta nagot eftersom allt vi har planerat an sa lange inte har blivit av men nu ar den sa bra sa vi tror att den ska halla. Ett tag iallafall.

Melbourne ar bokat. Eller ja. vi ska boka det nu. Den 20:e aker vi natt-tag dit och traffar Therese. Vi ska darefter soka efter nagot slags jobb som vi kan utnyttja under feburari manad. Sen har vi planerat att ta Greyhound fran Melbourne till Adeleide och se great ocean road pa vagen. Darifran tar vi tag ut till Alice Springs och ser Ayers Rock (Den stora stenen mitt i centrala Australien). Lever ett par dygn ute i vildmarken. Bland lejon och ormar. Sen flyger vi upp till Cairns och tar hela ostkusten med Greyhound. Med en massa stopp pa vagen saklart. Formodligen stanna och jobba ett tag igen. Eventuellt foljer jag med till New Zealand efter det. Men jag tvivlar pa att pengarna kommer racka.

Topp 5 pa saker vi ska gora pa vagen:

Great ocean road

Ayers rock

Snorkling i barriarrevet

Skydive(?!?!?!?!?)

Australia Zoo

Igår var det dags att flytta igen. Vi gick upp tidigt som vanligt och drog på oss dom tunga och otroligt obehagliga väskorna för att sedan checka ut från underbara wake up, ovetande om vilka problem nästa hostel skulle bringa fram.

Efter jobbet gick vi (med våra enormt tunga och obekväma väskor) upp för världens längsta och brantaste backe. Kan lätt jämföras med väggen i sälen... Efter lite blod, svett och tårar kommer vi äntligen fram till det nya hostlet vid namn Captain Cook. Första intrycket var väl helt okej. Vi har bott värre...

Vi fick ett rum högst upp i byggnaden som vi delar med 16 andra personer. Själva rummet är som en lägenhet där kök och toa ingår och i rummet finns ytterligare rum på 4 pers varav jag och Rebecca bor i ett av dem. Vi har utsikt från hela stan när vi sitter på taket så det är jättemysigt! (Dock inte lika mysigt när folk sitter och festar på kvällen när vi ska sova...) Dessutom har vi en park utanför som är enormt stor och jättefin! Faktum är att vi sprang så långt vi kunde på den igår kväll, skrattade och betedde oss allmänt störda för att sedan lägga oss under stjärnhimlen och bara va. Det måste seriöst ha varit det bästa som har hänt mig under hela Australienresan! Klarar inte av att leva med all betong längre. Måste ha natur!

Idag är det riktigt fint väder så vi ska gå direkt ut i parken och lägga oss och sola! Fira att vi bara har två veckor kvar i Sydney!!! WOOP WOOP.