Varje morgon åker vi samma buss som två tanter. Dessa två kommer alltid springandes ner för backen när bussen är på väg för att ställa sig först i kön och "paxa" baksätet. I början var det ganska kul. Gulligt. Nu börjar det gå mig på nerverna. Igår när jag stod för att kliva på kommer en utav tanterma och kör världens rugbytackling på mig för att gå före. Även om det verkade som en olycka bad hon inte ens om ursäkt. "Ta det lungt, ingen vill sitta längst bak ändå...kärringjävel"

De senaste dagarna har vi haft fullt upp att göra på bageriet. All vanlig personal har försvunnit med tiden och nu är det bara jag och Rebecca kvar. Andy åkte till England. Harry skulle operera knäna. Scott gick på semester och Joey hade uppkörning idag. Nu har vi börjat jobba på heltid också och igår blev det t.o.m 9 timmar (!!!). Men jag älskar verkligen det här jobbet. Jag är självgående och vet exakt vad som ska göras. Dessutom är all personal supertrevliga och superroliga och bjuder på Milkshake samt paj varje dag. Undrar om jag någonsin kommer hitta något liknande hemma i Sverige sen...

Nu har vi precis varit och köpt en present till dem då det är sista dagen på fredag. Vi ska även säga att vi kommer komma tillbaka till Sydney i slutet av mars/början av april om dom fortfarande vill ha hjälp. Då tänker vi bo/leva lyxigt och spendera alla pengar vi har på roliga saker!

Nu ska jag och Rebecca fortsätta letandet efter jobb och beställa busspass från Cairns till Sydney.

Vad är det man brukar säga? Hard work work.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...