Igår var det dags att flytta igen. Vi gick upp tidigt som vanligt och drog på oss dom tunga och otroligt obehagliga väskorna för att sedan checka ut från underbara wake up, ovetande om vilka problem nästa hostel skulle bringa fram.

Efter jobbet gick vi (med våra enormt tunga och obekväma väskor) upp för världens längsta och brantaste backe. Kan lätt jämföras med väggen i sälen... Efter lite blod, svett och tårar kommer vi äntligen fram till det nya hostlet vid namn Captain Cook. Första intrycket var väl helt okej. Vi har bott värre...

Vi fick ett rum högst upp i byggnaden som vi delar med 16 andra personer. Själva rummet är som en lägenhet där kök och toa ingår och i rummet finns ytterligare rum på 4 pers varav jag och Rebecca bor i ett av dem. Vi har utsikt från hela stan när vi sitter på taket så det är jättemysigt! (Dock inte lika mysigt när folk sitter och festar på kvällen när vi ska sova...) Dessutom har vi en park utanför som är enormt stor och jättefin! Faktum är att vi sprang så långt vi kunde på den igår kväll, skrattade och betedde oss allmänt störda för att sedan lägga oss under stjärnhimlen och bara va. Det måste seriöst ha varit det bästa som har hänt mig under hela Australienresan! Klarar inte av att leva med all betong längre. Måste ha natur!

Idag är det riktigt fint väder så vi ska gå direkt ut i parken och lägga oss och sola! Fira att vi bara har två veckor kvar i Sydney!!! WOOP WOOP.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...