I söndags var det dags för avfärd. Vi checkade ut från vårat hostel och glädjes över att slippa den enormt branta och långa backen som vi var tvungna att gå upp och nerför varje dag.

Väl på stationen träffade vi en medelåldersman från Sverige som var av forever-alone-typen. Vi pratade en stund men insåg sen att vi inte ville framföra samtalsämnen om väder och vind i närmare 9 timmar, så vi gick till Wake up, dumpade packningen där och tog oss en sista rundtur i Sydney. Utan pengar att spendera varade den dock inte så länge. Vi gick tillbaka till stationen och satte oss på en bänk och väntade i 5 timmar istället.

Kvart över 8 gick bussen från Sydney till Goulburn där vi skulle hoppa på tåget. Bussturen var nog den värsta utav alla. Stinkande pensioner och skrikande ungar fyllde resan med ständiga irritationer.

Runt tolvslaget åkte vi med tåget. Det var ganska mysigt till en början då jag älskar nattresor. Sen insåg jag att det inte gick att sova på de där obekväma sätena. Det var kallt. Två tjejer fnittrade och var allmänt störda i huvudet. Det var den värsta tågresan i mitt liv.

När vi kom till Melbourne på morgonen stod Therese och mötte upp oss på stationen. Vi släpade våra väskor till hostlet där vi skulle bo, men fick inte checka in förrän halv två. Vi spendrade den värdelösa väntetiden på ett Cafe där vi bokade Great ocean road och flyg upp till Cairns. Vi tycker inte att Melbourne har så mycket att erbjuda och dessutom börjar vi tröttna på storstäder. Så, på torsdag drar vi.

Första intrycket av Melbourne var sådär, jag föredrar nog Sydney fakti