I forrgar sa jag antligen upp mig pa slavfabriken. Fy fan vilken skon kansla! Chefen sa bara "okey, thanks" innan hon snabbt gick ivag. Jag som ville forklara mig och dra till med ett falskt "It was nice to meet you too" men icke!

Jag har antligen fatt jobbet pa bageriet! Det ar helt underbart dar och alla ar verkligen supertrevliga och roliga! Det kanns skont att for en gangs skull hamna pa ett stalle som jag trivs pa! Jag borjar vid 7 pa morgonen och far sluta runt 12-1 sa det ar verkligen underbart. Pa slavfabriken forsvann exakt hela dagarna och dessutom madde jag psykiskt daligt av att vara dar sa det var bara surt, men antar att det var vart det nu nar man ser lonen rulla in pa kontot! Klirr i kassan!

Man marker hur sommaren borjar narma sig har i Australien. Det ar riktigt varmt och kvavt! Det ar inte ens kyligt pa mornarna langre och riktigt skont att ga fran hostlet till busshallplatsen nar jag ska jobba. Angrar dock mina kladval nar jag ska aka hem sen...

Hostlet vi bor pa nu ar fraicht och jattemysigt! Vi bor precis ovanfor en fin restaurang sa imorgon ska vi nog unna oss en god maltid och drink med Therese. Otroligt skont med helg igen! Vi gar upp kvart i 6 varje morgon och lagger oss runt 8-9 pa kvallen i veckorna sa det ska bli harligt att antligen fa vara uppe lange och sova ut lange.

Imorgon ska vi till IKEA!! Forst for att ata mat (kottbullar med graddsas, lingonsylt och potatis) och sen bara ga runt och titta pa mobler innan vi inhandlar lite svenska pepparkakor, glogg, julmust och godis! Jag har aldrig sett fram emot att aka till IKEA sa mycket som nu! Jag borjar inse hur mycket jag verkligen alskar Sverige. Naturen. Maten. Husen. Allt! Saknar det lite faktiskt...

Vi forsoker fortfarande lista ut hur vi ska fira jul har i Sydney. Vi ska gora det sa svensk som mojligt. Vi vill se Kalle Anka och tankte gora det via Svt-play men eftersom vi ligger fore i tiden sa maste vi fira den 25e istallet for 24e. Den 25e ar dagen da man firar jul har anda men det kanns bara fel! Men a andra sidan...Jul pa sommaren ar ocksa fel...

Nu ska jag pallra mig tillbaka till Hostlet (sitter pa WTC-kontoret) och vanta in Rebecca som fortfarande jobbar kvar pa slavfabriken. StackarN. Vi ska gora oss i ordning och kor pa den klassiska gratis pommes/drinkar pa Side bar ikvall. WOOP WOOP.

Det är sjukt hur mycket mer man uppskattar helgen här än hemma. Här är verkligen fredagen självaste höjdpunkten på veckan och vi brukar tillbringa den på Sidebar för gratis pommes/potatisklyftor med chili/BBQ sås, sour cream och gratis drinkar. Så himla gott! Speciellt när man är fattig och inte lever på annat än vatten och bröd i veckorna.

Vi har jobbat stenhårt hela veckan. Vi går upp vid 6 på morgonen och kommer hem vid 6 på kvällen. När vi väl kommer hem är vi så trötta att vi tar en dusch och äter "mat" innan vi går och lägger oss. Det brukar bli runt halv 9. Staden vi jobbar i heter Padstow, och för att komma dit måste vi först ta tunnelbana till Centralen för att sedan åka tåg/buss till själva arbetsplatsen.

I morse missade vi tunnelbanan med 10 sekunder, trots att vi stressade som fan. Vi brukar åka med den senare ändå men då får vi stressa från bussen när vi ska gå till arbetsplatsen. Väl på centralen missade vi även tåget med 10 sekunder och då blev jag så förbannad att jag inte visste var jag skulle ta vägen.

När vi kom fram var inte bussen i tid så vi antog att vi hade missat den. Det resulterade till att vi fick springa hela vägen från stationen till arbetsplatsen och det kanske tog 15 min. Som den tidspestimist jag är, blev jag helt förstörd och slängde ur mig alla möjliga svordommar som jag kunde komma på. Vi kom bara 5 minuter försent men trots det fick jag typ panik. Vi körde på den klassiska "sorry we're late" och fick som svar "Sorry?! I don't know the word sorry!". Jag förstår henne till 101 %. Har man en tid man ska hålla så ska man respektera det och inte komma med några dumma ursäkter. Inte ens Förlåt-att-jag-kom-försent-jag-blev-påkörd-av-en-bil-på-vägen-hit-och-fick-en-hjärnblödning-men-jag-skyndade-mig-så-fort-jag-kunde-trots-att-jag-svimmade-några-gånger-på-vägen funkar

Väl på jobbet står vi bara och viker kläder, lägger i storleksordning och räknar dem. Jag tror nog jag viker lika många klädesplagg på en dag som min mamma har gjort under alla mina och mina bröders levnadsår tillsammans. Karma is a bitch right...

Vår chef är inte den bästa. Minsta lilla fel och hon skäller ut en inför hela lagret. Hon är en klockren grekisk variant av Curella de vil. Typen med stark parfymdoft blandat med rökdoft och långa röda naglar. Typen som kastar lådor på sina anställda när hon blir riktigt arg. Skojar inte. Hon skrämmer mig.

På tal om jobb. Jag ringde till caféet i måndags och sa att vi hade fixat boende och att jag var väldigt intresserad av att jobba där. Sue-Ellen som hon heter tog gladligen emot min förfrågan och sa att hon skulle ringa i tisdags eftersom hon skulle på en massa möten. Hela tisdagen hade jag min mobil på högsta volym och släppte den inte ur sikte. När klockan närmade sig 8 på kvällen gav jag upp. Tänkte att hon hade mycket att göra och bara glömt bort mig. Jag lät hela onsdagen gå och igår ringde jag upp henne igen. Hon svarade inte och då fick jag känslan av att hon inte vill ha mig. Det var ändå hon som så desperat ville ta kontakt med mig då work and travel hade sänt in mitt CV till henne. Jag har inte ansökt om någonting och då känns det bara konstigt att hon inte ringer mig och säger som det är. Vare sig hon vill ha mig eller inte. Jag orkar inte lägga ner mer energi på det iaf. Ringer hon så ringer hon. Annars bryr jag mig inte.

Jag är inte bitter. Jobb som Jobb. Samma lön. Det enda jag vill ha är pengarna. Jag kan lika gärna jobba på lagret i några veckor till. Det är ganska skönt ändå, för man behöver inte tänka så mycket och det är jag bra på. Dessutom får man sin dagliga dos träning då det är mycket fysiskt arbete. Att träna här i Sydney är typ omöjligt. Om det inte är mycket folk i vägen, är det övergångställen med rödljus överallt som man måste stanna för.

Det får vara nog med skriva för den här gången. Nu ska jag göra mig i ordning, titta på lite Harry Potter som går på TV och sedan åka till Sidebar för att möta upp Therese!

Man vet aldrig var kvällen slutar!

Gårdagskvällens bravader började med vin och tårta uppe på taket med en vacker utsik över staden. Redan fulla backpackers var också närvarande och delade med sig av sina gratulationer genom en sång och lite kortagning innan dom snodde den kvarlämnade och halvt uppätna tårtbiten. Vi ansåg att dessa personer var rätt äckliga så vi beslöt oss för att gå ner till rummet och fortsätta förfesten på egen hand.Efter att alkoholen hade gjort sin inverkan begav vi oss mot centrum för en bit mat och skitsnack. Det blev pommes, kött, Bbq-sås och ett glas vatten till det. Så sjukt gott! Sen gick vi vidare till sidebar då vi hade en massa "få 2 drinkar för priset av 1" biljetter som vi tänkte spendera men vi var för sent ute då dom bara gällde innan klockan 10. Vi tog ett par öl innan vi gick vidare till scubar där det var betydligt mycket mer ös. Therese som nog var nyktrast av oss blev förhörd av vakten och var nära på att inte komma in. Väl inne blev vi bjudna på varsin öl av någon kille från brasilien och efter det beslutade vi oss för att åka tillbaka till hostlet igen. Idag har vi tagit en välförtjänt sovmorgon även om den bara varade till klockan 9. Vi har ätit den ultimata bakismaten; pasta med färdig tomatsås och bröd. Det är nästan sjukt hur gott det smakade! Efter de här veckorna som backpacker inser man verkligen hur bortskämd man är hemma. Det finns så mycket man lär sig leva utan som man aldrig trodde man skulle klara sig utan hemma. Nu måste man planera sina inköp och spara så mycket som möjligt av pengarna och då blir det oftast burkmat. Vissa hostel har inte tillgång till täcke och då får vi sova med kläder på och med ett tunt lakan. Vi får hela tiden dela rum med en massa okända människor, både killar och tjejer från hela världen, och man får aldrig riktigt vara ifred. Jag har inte sätt på TV under hela resan och kommer knappt ihåg hur man använder en fjärrkontroll. Vi planerar våra tvätt tider och lagar mat i gemensamma kök som är ohygieniska och trånga. Och så vidare...Nog om det. Snart ska vi bege oss mot bion igenför att se den sista twilight filmen. Som jag har längtat!

I torsdags fick jag och Rebecca ett samtal från work and travel om jobb. Lyckligare än någonsin begav vi oss till kontoret för lite mer information om arbetet. Det var ett dagsjobb på ett lager där vi skulle packa kläder. Vi skyndade oss snabbt till stationen för att åka tåg till företaget eftersom vi skulle börja direkt. Det låg beläget vid något som jag skulle vilja kalla ett industriområde. Äckligt, fult, smutsigt. You know the drill.

Innan vi gick in till lagret gick vi igenom vad vi skulle säga och hur vi skulle bete oss. Hälsa, se glad ut osv. Väl inne var det typ 500 kineser där som varken hälsade eller log mot oss. Vi fick våra workoutfits och sattes i arbete direkt. Vi fick stå och packa kläder ur kartonger, lägga dem i storleksordning och sedan räkna antalet. De som jobbade där var jättedåliga på att förklara samt urusla på engelska. Det mesta dom sa var typ: you put this there, you come here, you don't do that osv. Men det gick bra ändå. Vi var så glada att vi äntligen hade fått jobb och brydde oss inte om vi gjorde rätt eller fel.

Dagen efter var vi tvugna att gå upp ännu tidigare för att börja jobba. Vi fick börja halv 9, men var där redan tjugio över bara för att visa hur pålitliga vi var liksom. Vi fick göra samma arbetsuppgifter som dagen innan, stå och packa vilket jag inte alls hade något emot.

Runt 10-tiden kommer chefen fram och börjar skälla på oss. "How long have you packed this clothes?!" "What are you doing?!" "Who told you to do this?" "How long did it take you to pack this?!" "You are to slow" "We have a timeplan!". Just då blev jag så jävla förbannad att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Vi hade redan fått arbetsuppgifter av en annan och när jag sa det blev hon ännu argare och sa "Who said that?! when?! what?! " WHhhOOo?!?!?!?!" som att jag ska kunna alla anställdas namn på min andra arbetsdag och som om någon har presenterat sig, inte ens hon själv. Men det var bara att bita ihop. Jag försökte föreställa mig att hon var alla fula och äckliga moster i HALO som jag har dödat under mina och Erikas spelhelger, och då kändes det mycket bättre. Vi får hyffsat bra betalt iaf! 19.95 dollar/timmen vilket är runt 140 kr. Men så ligger skatten för oss backpackers på 30% så det blir väl ssamma som i Sverige.

När vi hade slutat var vi helt döda. Vi hade jobbat i 7,5 timme i sträck med undantaget av 20 minuters lunch. Jag hade ont i hela ryggen av allt icke-ergonomiska arbete och var nära på att gråta av smärta och ilska. Jag såg att jag hade två missade samtal när jag slutade och fick lite smått panik för jag antog att det handlade om jobb. När jag ringde tillbaka var det ingen som svarade och då visste jag att det var någon från WTC för kontoret stänger vid 4.

Direkt när vi kom tillbaka till hostlet gick jag in på mailen och jag hade minsann fått ett mail från WTC där det stod att jag skulle på en arbetsintervju på ett bageri idag klockan 11.30 Lite smått panikslagen ringde jag till chefen av bageriet och bokade mötet.

I natt sov jag knappt någonting. Vaknade till lite då och då och försökte komma på allting jag skulle säga. Min största oro var faktiskt bussresan, vart jag skulle ta vägen och vad jag skulle göra om jag inte hittade dit. Men det gick jättebra! Bageriet som jag var in till hette Boronias Bakehouse. Ett jättefint bageri med många fina bakverk, ganska likt det vi har i Sverige. Jag fick fylla i en ansökan och prata lite med chefen om mina arbetsuppgifter osv. Hon sa att jag skulle få stå dekorera ganska mycket och göra bakverk, så det lät jättebra. Hon sa även att jag var tvungen att ha boende här i Sydney över jul och nyår för att få jobbet vilket jag inte hade än, så jag skulle höra av mig på måndag för att bekräfta det. Nu har Rebecca och jag fixat boende på Wake up där vi var under de första dagarna, så det är fixat! Det blev ganska dyrt dock...ungefär 45 dollar/natt (315 kr) men det ska vi ha råd med om vi jobbar. Rebecca fick även jobberbjudande på ett annat bageri som ligger i närheten av Boronia Bakehose och som sammarbetade med det här bageriet så det var helt perfekt!

På måndag ska vi arbeta på lagret en sista gång, och sen säga upp oss. Ska bli så jävla skönt!

Nu ska vi möta upp Therese för att sedan börja fira Rebecca som fyller år idag! WOOP WOOP!!

Nu ska jag passa på att slänga upp bilder från mobilen då jag äntligen har fått tillgång till wi-fi! Det här är bara en liten del av vad jag har varit med om de senaste 3 veckorna.

Therese lämnade oss idag. Känns enormt sorgligt eftersom vi har varit tillsammans sen dag 1 och blivit något av en familj under denna resa. Hon har bara flyttat 10 minuters tunnelbansresa från oss så vi kan ju träffa henne när som helst, men det känns tomt ändå.

I natt fick vi, som jag befarade, dela ett illaluktande rum med 3 andra killar, 2 från Belgien och 1 från Schweiz. Killarna var jättetrevliga och inga problem att dela rum med. Det var mest stanken som störde. På golven i rummen finns det nämligen permanenta mattor som har sugit åt sig av diverse vätskor under åren. Spyor, alkohol och andra kroppsvätskor. Ja, ni kan ju tänka er själva. Det går inte att vädra rummen för stanken sitter hela tiden i. Men är man där tillräckligt länge så vänjer man sig till slut. Jag kan inte klaga på sängarna i alla fall...

Igår var det verkligen KAOS med allting, med bokningen, rummen och internet. Jag hade huvudvärk och ville inget annat än att boka första möjliga flyg hem. Man hamnar i sånna svaga ögonblick ibland när ingenting blir som man har tänkt sig. Men så fort man får sova på saken blir man återställd.

Det är nästan omöjligt att planera något när man är på en sån här resa. Man vet aldrig vad som komma skall utan tar verkligen saker som dom kommer. Nu har jag och Rebecca åtminstone bestämt oss för att vi ska stanna här i Sydney i max 10 dagar till och om vi inte har fått jobb innan dess, åker vi ner till Melbourne. Hellre att pengarna tar slut på resor än på boende liksom. Vi ska ringa tillbaka till några farmer och se om jobb finns tillgängligt för då kan vi ta det på vägen.

Nu bor vi inne i Centrum. Fan vad jag hatar det har. Vi har checkat in pa ett jattevidrigt hostel som nog aldrig har sett en golvmopp eller disktrasa. Det bor sa ackliga manniskor har ocksa. Svettiga, smutsiga backpackers som snorar och roker pa. Killarna ar varst. Fyfan.

Igar nar vi skulle checka in hade var reservation pa ett 4-manna rum inte kommit igenom, sa Therese fick dela rum med 5 andra killar och Rebecca och jag fick ett rum tillsammans men med bara en sang. Jag ar sa glad att jag inte hamna i killrummet for fyfan vad det stank dar inne! Var nara pa att spy nar Therese oppnade dorren. Som att ga rakt igenom en vagg av hemst odor. Hur hon kunde overleva natten utan gasmask forblir ett mysterium...

Vi gick pa bio pa kvallen for vi kande att vi ville unna oss nagot nar vi nu hade kommit till ett sa daligt stalle. Vi sag Taken 2 och var typ helt sjalva i hela biosalongen. Det var ganska skont att komma ifran allting och dessutom var filmen bra!

Idag var vi tvugna att checka ut igen bara for att byta rum. Vi checkade ut vid 10 och far inte checka in foran klockan 2, sa det ar javligt drygt! Inatt ska vi atminstone bo tillsammans i ett 6-manna rum, forhoppningsvis inte lika ackligt som det forra. Imorgon blir det samma visa igen med utcheckning och inchekning, men da far Rebecca och jag atminstone dela rum igen. Therese har formodligen fatt jobb som barnflicka har i Sydney i 3,5 veckor sa da lamnar hon oss imorgon.

Pengarna bara rinner ivag nar man bor har i Sydney. Allting vi betalar for ar egentligen bara mat och boende och det kanns sa himla vardelost att slosa pengar pa nar man bara vill uppleva och se saker har i Australien. Speciellt nar det ar sa javla dyrt med 1 sang/natt pa nagot skitstalle dar andra kostader tillkommer, som internet osv. 250 spann/natt liksom. Det kanns sa vardelost att sitta har och vanta pa jobb nar det finns andra hostel langst med ostkusten som kostar halften sa mycket och dar jobbmojligheterna ar bredare. Samtidigt vill jag inte aka ivag ifall att jag skulle fa jobbet i Tasmanien for da blir det sloseri med pengar pa resor istallet. Nu har vi lagt upp det sa att vi bara ater 2 mal mat om dagen. Frukost och middag, bara for att spara sa mycket pengar som mojligt. Annars ar det bara en massa skitmat har i Australien, dom lever typ bara vitt brod och korv. Vi lever pa cornflakes och burkmat. Vi brukar sitta uppe pa kvallarna och fantisera om den svenska husmanskosten och hur bra vi har det med mat i Sverige. Nastan sa vi har lust att aka hem bara for att ata av den!

Men jag trivs valdigt bra har i Australien, inte i Sydney kanske, men over lag. Jag kanner att jag kan vara kvar har ett bra tag om jag bara hittar ett jobb vill saga...

Igår var vi som sagt och vandrade kring Blue Mountains. Det var riktigt häftigt faktiskt och är verkligen ett måste om man får för sig att åka hit någon gång!

Vi var till ett informationscenter dagen innan och frågade lite om tågtider och hur vi skulle göra när vi väl kom dit. Mannen som stog i desken log ironiskt, sa att det skulle vara omöjligt för sånna som oss att ta oss runt där utan någon guide och att vi dessutom skulle slarva bort halva dagen på bara tågresan fram och tillbaka. Han försökte därefter sälja på oss ett Blue Mountain-paket för "endast" 79 dollar. Vi gick därifrån med en kaxig attityd och sa att vi tamejfan skulle klara av det utan hans hjälp.

Vi gick upp halv 6 för att hinna med det tidiga tåget från centralen i Sydney. Tågresan till Katoomba (staden där Blue Mountains ligger) tog ungefär 2 timmar inklusive en massa stopp på vägen. Vi såg faktiskt kängurusar som stod och "betade" på ängarna (som i Sverige när man kör bil och ser rådjur). Ännu något vi har checkat av från våran bucket-list.

När vi väl kom fram var det ganska kallt. Som ett typiskt Svenskt höstväder. Men det var en bra bit att gå innan vi kom fram till själva turistcentret så vi blev varma tillslut. Väl framme vid Blue Mountains blev jag helt mållös av utsikten. Så himla häftigt! Något som man verkligen måste uppleva för att förstå hur häftigt det är. Det roligaste var ju när ett helt lag från Malaysa kom fram och ville ta ett kort med oss. Som om vi vore värsta kändisarna eller något. Nu vet vi hur det känns.

Efter att ha tittat ut över bergen och sett "The three sisters" gick vi vidare längst med en vandringsled. Alla träd var helt svarta efter en skogsbrand som ägde rum för några år sen. Lite läskigt att tänka på när man just går där. Vi gick enda fram till ett vattenfall tills vi beslöt oss för att vi hade sett nog och gick tillbaka igen. I Katoomba stannade vi till för lite pizza innan vi beslutade oss för att åka tillbaka till Sydney.

Allt som allt gjorde vi kanske över med 200 kr totalt. Med mat, tågresa, bussresa, souvenirer osv. Istället för 600 kr som informatören försökte lura oss på. En sån tönt.

Idag har vi bara solat och njutit av den sista dagen här på Bondi. Sprungit på klipporna och bara varit. Imorgon är det dags att åka tillbaka in till city igen. Jag längtar inte alls. Det är så himla skönt att bo vid stranden och havet. Men men, vardagen måste väl börja nån gång....