I söndags var det dags för avfärd. Vi checkade ut från vårat hostel och glädjes över att slippa den enormt branta och långa backen som vi var tvungna att gå upp och nerför varje dag.

Väl på stationen träffade vi en medelåldersman från Sverige som var av forever-alone-typen. Vi pratade en stund men insåg sen att vi inte ville framföra samtalsämnen om väder och vind i närmare 9 timmar, så vi gick till Wake up, dumpade packningen där och tog oss en sista rundtur i Sydney. Utan pengar att spendera varade den dock inte så länge. Vi gick tillbaka till stationen och satte oss på en bänk och väntade i 5 timmar istället.

Kvart över 8 gick bussen från Sydney till Goulburn där vi skulle hoppa på tåget. Bussturen var nog den värsta utav alla. Stinkande pensioner och skrikande ungar fyllde resan med ständiga irritationer.

Runt tolvslaget åkte vi med tåget. Det var ganska mysigt till en början då jag älskar nattresor. Sen insåg jag att det inte gick att sova på de där obekväma sätena. Det var kallt. Två tjejer fnittrade och var allmänt störda i huvudet. Det var den värsta tågresan i mitt liv.

När vi kom till Melbourne på morgonen stod Therese och mötte upp oss på stationen. Vi släpade våra väskor till hostlet där vi skulle bo, men fick inte checka in förrän halv två. Vi spendrade den värdelösa väntetiden på ett Cafe där vi bokade Great ocean road och flyg upp till Cairns. Vi tycker inte att Melbourne har så mycket att erbjuda och dessutom börjar vi tröttna på storstäder. Så, på torsdag drar vi.

Första intrycket av Melbourne var sådär, jag föredrar nog Sydney fakti

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...