Vi gick till WTC för att höra hur det kommer bli med skatten som man kan få tillbaka om man har jobbat. Det visade sig att man var tvungen att vara i Australien i exakt 6 månader för att få tillbaka den. Jag kom hit den 25:e oktober och åker hem imorgon, 23:e april...det är alltså 2 dagars skillnad. Nästan så jag börjar gråta. Jag fick söka om det dock, bara för att personalen kände medlidande för mig. Tvivlar starkt på att jag får någonting ut av det. So depressed.

Därefter gick vi till banken för att avsluta mitt australienska konto. På vägen dit var det den värsta folkmängden som jag någonsin har varit med om. Även fast jag intalade mig om att det var sista gången jag skulle behöva gå där så brast jag ut i frustration för varje liten människa som fick för sig att blockera min väg.

Sedan shoppade jag en massa. Mest spontana grejer som jag säkert kommer ge mig själv en käftsmäll för när jag kommer hem och får se hur värdelösa dem egentligen är. Oh well.

Mitt plan lyfter ganska sent imorgon, men jag ska följa med Rebecca som flyger 4 timmar innan mig. Hon drar vidare till Nya Zeeland hon.

Nej men det känns bra. Det gör det verkligen. Det ska bli skönt att komma hem. Jag är trött på att leva i en ryggsäck, äta nudlar och tonfisk varje dag, ständigt dela rum med 10 andra, brottas med mänskligheten när jag ska fram på gatorna.