Vi gick till WTC för att höra hur det kommer bli med skatten som man kan få tillbaka om man har jobbat. Det visade sig att man var tvungen att vara i Australien i exakt 6 månader för att få tillbaka den. Jag kom hit den 25:e oktober och åker hem imorgon, 23:e april...det är alltså 2 dagars skillnad. Nästan så jag börjar gråta. Jag fick söka om det dock, bara för att personalen kände medlidande för mig. Tvivlar starkt på att jag får någonting ut av det. So depressed.

Därefter gick vi till banken för att avsluta mitt australienska konto. På vägen dit var det den värsta folkmängden som jag någonsin har varit med om. Även fast jag intalade mig om att det var sista gången jag skulle behöva gå där så brast jag ut i frustration för varje liten människa som fick för sig att blockera min väg.

Sedan shoppade jag en massa. Mest spontana grejer som jag säkert kommer ge mig själv en käftsmäll för när jag kommer hem och får se hur värdelösa dem egentligen är. Oh well.

Mitt plan lyfter ganska sent imorgon, men jag ska följa med Rebecca som flyger 4 timmar innan mig. Hon drar vidare till Nya Zeeland hon.

Nej men det känns bra. Det gör det verkligen. Det ska bli skönt att komma hem. Jag är trött på att leva i en ryggsäck, äta nudlar och tonfisk varje dag, ständigt dela rum med 10 andra, brottas med mänskligheten när jag ska fram på gatorna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...