När vi var uppe i Cairns låg vi ofta och solbakade vid lagunen. Dagen då Rebecca skulle skydiva åkte jag och Therese in till stan för en heldag där. Strålande solsken. 35 grader i luften. 20 grader i vattnet. Alldeles, alldeles underbart helt enkelt.

När vi satt i lagunen och njöt av livet och den underbara tillvaron såg vi två yngre män som glodde på oss samtidigt som dem simmade allt närmare. Inte ens diskret. Vi glodde tillbaka och männen vek av lite snett åt vänster för att sedan sätta sig på avsatsen två meter ifrån oss. Vi tyckte såklart att dem var skumma så vi flyttade en bit åt höger.

Efter en stund kommer en utav männen fram till oss och säger något som måste vara världshistoriens sämsta raggningsreplik;

- Heeeeey girls
- Hi
- I'm homeless. Til monday.
- Sorry what?
- I'm homeless. Til monday.
- Okeeey...

Aningen ställda och ovetande om vad vi skulle svara på en sådan knäpp kommentar så simmade vi iväg och började stå på händer. Bara för att undvika en ännu mer pinsam konversation genom att få det att se viktigare ut liksom. Som vi var tvugna att försöka slå ett osatt världsrekord just då. Medan vi höll på med det orelevanta såg vi hur mannen följde lagunkanten till nästa tjejpar som satt där. Han måste ha sagt samma sak till dem med tanke på att dem också simmade iväg. Och så höll han på till det bara var han själv kvar i bassängen. Fast eller? Vi höll ögonen på honom i alla fall, för att försäkra oss om att han inte såg vart våra saker låg när vi skulle upp och sola.

Under samma stund träffade vi två svenska killar från Luleå som var jättetrevliga. Aningen skumma också. En av dem bar syklop och kunde bara dyka ner i vattnet mitt under en konversation. Dessutom visste ingen av dem vad barriärerrevet var.

På kvällen gick vi ut. Det var minsann den bästa utekvällen i hela mitt liv! Vi hade fått en massa rabatter och gratis inträde från partybussen vi åkte med på Australia day.

På den första krogen träffar vi två jättesnygga australienska killar. Militärer var dem också. Jag blev störtkär på den halvtimmen vi satt och pratade. Så himla söta. Men dem var tvugna att gå sin väg och jag såg hur mina framtida kärleksplaner gick i kras. Joke. På andra krogen fick man dansa på matbordet. Något som aldrig skulle förmå mig att göra hemma. Jag skulle inte ens få. Men det var verkligen skitkul. Tredje krogen hette Gilligans. Där var vi dock inte så länge men utnyttjade åtminstone drinkrabatterna. På hemvägen från Gilligans kände vi hur någon följde efter oss. Det var en engelsman, vän till Harry Potter. Han berättade att han inte kunde hitta till sitt hostel, så vi hjälpte honom genom att gå in på en mac och fråga. Han vingla hem till sitt och vi drog oss tillbaka till vårt. The End.