När vi var uppe i Cairns låg vi ofta och solbakade vid lagunen. Dagen då Rebecca skulle skydiva åkte jag och Therese in till stan för en heldag där. Strålande solsken. 35 grader i luften. 20 grader i vattnet. Alldeles, alldeles underbart helt enkelt.

När vi satt i lagunen och njöt av livet och den underbara tillvaron såg vi två yngre män som glodde på oss samtidigt som dem simmade allt närmare. Inte ens diskret. Vi glodde tillbaka och männen vek av lite snett åt vänster för att sedan sätta sig på avsatsen två meter ifrån oss. Vi tyckte såklart att dem var skumma så vi flyttade en bit åt höger.

Efter en stund kommer en utav männen fram till oss och säger något som måste vara världshistoriens sämsta raggningsreplik;

- Heeeeey girls
- Hi
- I'm homeless. Til monday.
- Sorry what?
- I'm homeless. Til monday.
- Okeeey...

Aningen ställda och ovetande om vad vi skulle svara på en sådan knäpp kommentar så simmade vi iväg och började stå på händer. Bara för att undvika en ännu mer pinsam konversation genom att få det att se viktigare ut liksom. Som vi var tvugna att försöka slå ett osatt världsrekord just då. Medan vi höll på med det orelevanta såg vi hur mannen följde lagunkanten till nästa tjejpar som satt där. Han måste ha sagt samma sak till dem med tanke på att dem också simmade iväg. Och så höll han på till det bara var han själv kvar i bassängen. Fast eller? Vi höll ögonen på honom i alla fall, för att försäkra oss om att han inte såg vart våra saker låg när vi skulle upp och sola.

Under samma stund träffade vi två svenska killar från Luleå som var jättetrevliga. Aningen skumma också. En av dem bar syklop och kunde bara dyka ner i vattnet mitt under en konversation. Dessutom visste ingen av dem vad barriärerrevet var.

På kvällen gick vi ut. Det var minsann den bästa utekvällen i hela mitt liv! Vi hade fått en massa rabatter och gratis inträde från partybussen vi åkte med på Australia day.

På den första krogen träffar vi två jättesnygga australienska killar. Militärer var dem också. Jag blev störtkär på den halvtimmen vi satt och pratade. Så himla söta. Men dem var tvugna att gå sin väg och jag såg hur mina framtida kärleksplaner gick i kras. Joke. På andra krogen fick man dansa på matbordet. Något som aldrig skulle förmå mig att göra hemma. Jag skulle inte ens få. Men det var verkligen skitkul. Tredje krogen hette Gilligans. Där var vi dock inte så länge men utnyttjade åtminstone drinkrabatterna. På hemvägen från Gilligans kände vi hur någon följde efter oss. Det var en engelsman, vän till Harry Potter. Han berättade att han inte kunde hitta till sitt hostel, så vi hjälpte honom genom att gå in på en mac och fråga. Han vingla hem till sitt och vi drog oss tillbaka till vårt. The End.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...