Jag sitter och försöker lista ut om 3 veckor är en lång tid. Det känns så, även fast jag vet att det kommer gå fort. Om 3 veckor från denna stund sitter jag på planet mellan Hong Kong och London. Förmodligen halvvägs. Övergiven och alldeles ensam. Pfft. Lyckligast på hela jorden kan jag väl tillägga också.

Tekniskt sätt är det första gången jag flyger helt själv. Jag älskar att flyga även fast jag fortfarande inte kan greppa hur tonvis med materia kan sväva i luften bara sådär. Nej, själva flyget har jag inga problem med. Längtar snarare. Speciellt till det filmmaraton jag kommer att ha när det nu finns tillgång till inbyggda tv-skärmar i varje säte. Med hundratals filmer och serier att välja mellan. Dagens teknologi alltså.

Mellanlandningarna får jag panik av att tänka på. Speciellt i Hong Kong. Jag ser mig själv stå där i ett gråtande paniksammanbrott för rädd för att fråga någon i tron om att bli mördad om jag gör det. Jag intalar mig själv att jag kommer att klara av det ändå (borde inte uppmuntra mig med falska förhoppningar). Jag kommer förmodligen att följa efter någon som ser ut att åka till Sverige vilket säkerligen kommer ge mig slutdestinationen Afrika.

Vi säger såhär. Om jag på något mirakulöst sätt lyckas ta mig till Arlanda den 24:e april kan jag väl få ett pris? En medalj kanske som bevittnar att jag har klarat av det helt själv? Stående ovationer. Lite blommor också. En chokladask. Ballonger. En kör. Hejarklack. Publik. Speaker. Inget överdrivet bara.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...