Vi är redan klara med veckans jobb! Scott sa att det inte fanns så mycket att göra imorgon så vi får ledigt. Alltid lika uppskattat även fast jag inte har något emot att jobba. Dagen kommer att tillägnas på IKEA där jag hoppas på att lindra min hemlängtan lite. Det ska bli gott med svensk mat också! Inte för att den smakar särskillt...svenskt. Och chokladbollar ska vi köpa. Och påskmust.

I veckan bokade vi allting till våran Uluru-tur, så nu är det avklarat! Vi har 4 veckors jobb som återstår. Den 13:e april flyger vi till Alice springs. Den 14:e börjar våran 3-dagars tur ute i öknen. 17:e flyger vi tillbaka till Sydney och bor på Bondi dom sista dagarna. För veckan därefter åker jag hem! Längtar något så otroligt. Speciellt efter flygresan för då ska jag ha filmmaraton så jag blir skapligt letlaged! Wööp wööp

Idag var vi till den ända platsen som vi kan kalla för "hemma" här i Sydney. En sten mellan Bondi och Bronte Beach, där vi låg och stekte i några timmar. Det bästa av allt är att jag inte känner någon ångest över att det är söndag. Jag längtar faktiskt till veckans jobb!

Första helgen här känns ovanligt bra faktiskt. Om man bortser från det faktum att vi delar rum med åtta killar och har ett flertal kackerlackor som ränner omkring på golvet/packningen kring nätterna. Jo minsann.

Igår var vi till Sidebar för att äta gratis pommes och potatisklyftor och såg till vår förvåning att hela baren typ var...tom. Varken pommes eller potatisklyftor serverades heller. Så vi utnyttjade våra två gratis drinkar och gick vidare till donken där vi åt oss mätta och belåtna.

Idag har vi varit ner till Darling Harbour (för första gången någonsin)och gått i köpcentrum. Vi åker nämligen förbi det varje morgon med bussen och förundras alltid över hur fint det ser ut där, med soluppgången och allt. Jag lämnade dock plånboken hemma, då jag strängt har förbjudit mig själv att inte köpa något förrän jag har fått min lön. Jag har 1 paket riskakor, 2 burkar tonfisk och 2 paket nudlar att klara mig på tills på fredag. Woop Woop.

Jag har en överraskning att berätta. Eller det är väl snarare ett avslöjande då jag uppenbarligen är sämst på att hålla överraskningar och redan har berättat det för personerna jag ville överraska mest. Då kan jag lika gärna dela med mig till resten av befolkningen(ja, just ni 15 okända personer som följer min blogg var eviga dag. Puss. Älskar er.)

Jag kommer ihåg när jag hade bokat uppkörning och lovat mig själv att jag inte skulle berätta det för någon utan plötsligt dyka upp där en dag. Med Puman. Utan föräldrar sittandes i passagerarsätet. Då skulle folk bli bra häpna. Men så blev det ju inte.

Dagen efter i skolan sprang jag exalterat fram till Erika och sa något i stil med "HA HA jag har en hemlighet som inte du får veta! IIIHHHH. Suckahhhh." Och fick som svar "men nej?! Säg! Du ska ta körkort eller hur?"

Idiot. Att ens komma på tanken att ge en ledtråd till personen som är smartare än Einstein himself och kan lista ut saker snabbare än kvicken var ju bara idiotiskt. Inte har jag lärt mig utav mina misstag heller. Nej, det gör jag minsann alltid den hårda vägen...

Hur som haver. Överraskningen ja...Trumvirvel!

Jag har bokat om min hemresa så att jag landar på Arlanda den 24:e april istället för den 22:a maj!

Jag kände efter Airlie Beach att jag inte hade lust att spendera 2 hela månader till i staden som jag hatar bara för att bo och jobba och inte kunna göra så mycket mer resande för pengarna. Mitt enda och sista mål nu är Ayers Rock och sen är jag nog nöjd med Australien. För tillfället.

Dessutom har jag en enorm hemlängtan! (Jag har aldrig haft hemlängtan i hela mitt liv. Har ständigt längtat ifrån mitt hem vilket var delvis den anledningen till att jag gjorde den här resan från första början). Jag vill kunna lägga upp tallriksmodellen när jag ska äta (med produkter som inte har blivit misshandlade och nerpressade i konservburkar). Jag vill ta långa promenader med min hund. Jag vill börja träna som jag gjorde förr i tiden. Jag vill baka och tilllaga mina nya recept som jag har legat och komponerat på kvällarna. Jag vill kunna ha tillgång till dator och TV i samma rum. Jag vill bada länge och mycket i varmvatten. Jag vill kunna vara helt isolerad och instängd från samhället. Jag vill laga mat. Jag vill tvätta. Jag vill städa. Jag vill surva mina föräldrar. Pfft. Lugn nu. Men mest av allt. JAG VILL HEM OCH HA DEN MEST ULTIMATA CHILLHELGEN MED MIN UNDERBARA OCH BÄSTA VÄN SOM JAG HAR SAKNAT OTROLIGT MYCKET UNDER DEN HÄR RESAN. Mariokart. Harry Potter. Disney. Filmmaraton. Chonny. Skitsnack. Hemmagjord pizza. Sundänge. Roadtrip. Ultimat shopping. Vara-uppe-till-klockan-4-på-morgonen-av-att-föra-samtalsämnen-om-obetydliga-saker-som-gör-att-vi-båda-bidrar-till-ständiga-skrattattacker.

Livet vore bra bittert utan dig min vän<3

Jag känner att jag behöver en månads rehabilitering innan jag börjar jobba på Cafeet i sommar. För att ta in allting. För att andas. För att försöka lista ut vad jag vill göra till hösten.

Om inte planet kraschar och vi alla dör förstås. Då ses vi i Nangijala.

Kan väl inte säga att vistelsen här gick enligt planerna det heller. Vi som skulle göra så mycket, följa med på alla aktiviteter och ha kul. Nej, vi har för mestadels legat inne och deppat över det förbannade vädret som har förföljt oss i 3 veckor nu...

I Sydney är den minsann strålande solsken. Jajamen. Är det meningen att jag ska börja tycka om staden bara för det? Jaja, det ska bli skönt att komma tillbaka till vardagen igen. Gå på bio, åka till IKEA, sola på Bondi och såklart shoppa som vi alltid brukar göra när vi inte jobbar. Och det ska bli så underbart roligt att komma tillbaka till bageriet igen!

00:30 går bussen inatt. Vi är framme i Sydney imorgon förmiddag och så börjar vi jobba redan på onsdag!

Man skulle kunna tro att resan tar slut här, men så är inte fallet. Vi ska jobba för att få ihop pengar så vi ska kunna bocka av en sista sak på att-göra-listan innan vi lämnar det här underbara landet.

Ayers Rock.

Idag har vi ännu en gång gjort motsatsen till vad vi planerade igår (Tänk vilken tur att jag inte skrev upp det här). Vi sov länge. Promenerade ut på bryggan. Tog Titanic-poserande bilder. Gick till affären. Köpte glass och milkshake. Gick tillbaka till havet. Satt på en sten och avnjöt glassen och milkshaken medans vi tittade på vågor som formades och kolliderade med varandra. Såg ett stort svart moln som var på väg i vår riktning. Gick tillbaka till hostlet. Åt upp mina riskakor och vindruvor. Tittade på ytterligare filmer på youtube.

Annars då.

Jag har köpt fluffiga byxor(på nedanstående bild) som jag älskar och som jag vet att min mamma kommer att hata och klaga på i resten av mitt liv.

Jag har blivit besatt av riskakor som jag alltid har haft någonting emot av någon anledning. Dessa tunna, krispiga och smakrika ting utgör numera min frukost, lunch, mellanmål, och kvällmat. Om någon frågar mig vad jag har spenderat mest pengar på här i Australien när jag kommer hem så kommer jag att svara; riskakor. Det känns inte alls bittert.

Har ni hört talas om sagan "guldlock och de tre björnarna"? Inte det. Då är det väl jag som är gammal. Det här inlägget kan iallafall relatera till den berättelsen. Det är inget märkvärdigt egentligen. Det handlar om sängar.

Alla hostel vi har kommit förbi att bo på har såklart sängar. Alla i dess olika former och texurer. Långa, smala. Platta, hårda.

Jag kom att tänka på sängarna på Surf Camp där madrasserna måste ha varit över 500 år gamla då fjädrar stack upp och spetsade en i ryggen samtidigt som dom var så tunna att man kände raderna av plankor därunder. Hur nu det går till.

Eller när vi var i Airlie Beach. Där hade madrasserna en fördjupning i mitten så man låg som i en grop och kände stålmaterialet av våningssängen igenom. Inte för att jag kan känna någon skillnad mellan stål och järn. Där fann jag dock EN madrass som inte hade denna fördjupning och böt därför ut den mot min. Varför inte bara byta säng? Jo, när vi väl checkade in var det packning på hela golvet och det fanns 3 sängar att välja mellan. Jag valde just den sängen där jag inte kunde lägga min packning i närheten, så jag var tvungen att lägga den på andra sidan rummet. När några checkade ut dagen därefter böt jag säng så jag kom närmare min packning (nu när jag tänker efter kunde jag bara ha dragit packningen till mig då det blev mer plats på min sida. IDIOT).Det gick bara inte att ha den på ett avstånd på 5 meter ifrån mig.

Nu har vi hamnat på ett hostel där sängarna är hårda som sten. Täcket består av ett lakan som tunt som tidningspapper. Och kudden (den förtjänar inte ens att kallas för det) är platt som en pannkaka. Måste även tillägga att jag är brännskadad på hela ryggen sen i fredags och har träningsvärk i armar och axlar för mitt icke ergonomiska sätt att bära min stora och tunga packning på, vilket inte underlättar min situation. Jag vet, det är mitt egna fel.

Den planerade surfingen blev en spontan promenad i det blöta Botanic Garden som är en jättefin park med regnskog och olika växter. När vi gick därifrån såg jag att ett dussin blodiglar som hade gjort sig hemmastadda på mina fötter. Med storleken att döma hade dessa äckliga varelser säkert sugit åt sig hälften av min blodmassa. Utan överdrift.

Överlevt en blodigelattack - CHECK

Vi gick vidare längst med den fina floden tills vi tillslut kom in till stan. Där inhandlade vi oss en massa mat på Coles för pengar vi inte har lust att spara längre. Vi har ätit potatissallad, burkkyckling och morot dagen till ära. Köpte med mig en dessert i form av en tiramisu också. Får abstinensbesvär av att vara ifrån bakning så länge...

Alla på hostlet är helt deprimerade. Konstigt vore det annars. Det bara regnar och regnar och regnar och regnar och regnar och regnar och regnar och regnar och regnar. Får seriöst psykologiska problem av det här snart. AAaaAHHhHaaaaAAAaa. Försent.

Jag tänker inte ens berätta vad vi ska göra imorgon...inget blir som vi har tänkt oss ändå. Rebecca kanske ska rida. Fan. Stryk det där. Vi ska båda ligga i våra sängar och vara deprimerade framför någon film. Gud vad Jag är dålig på det här. Skulle sudda bort allting om det inte vore för att det skapade en text som ni kan läsa. God damn.

Jag älskar fortfarande Coffs (riskerade livet för att ta bild nummer 4. Yeah you better love it...)