Igår kväll såg jag döden i vitögat. Döden i skepnad av en 8-benad varelse, som hade mage nog att överta hela mitt golv. Skakande och ihopkuren satt jag på min säng, i hopp om att stålmannen snart skulle komma och rädda mig. Min väntan var förgäves. Efter en lång tid sittandes och tänkades insåg jag att jag var tvungen att möta döden helt själv. Öga mot öga. Mitt livs kamp kunde börja. Jag ser ut över rummet och försöker hitta ett dödligt vapen. Mitt vänstra öga tar sikte mot en bok som ligger på skrivbordet mittemot sängen. Fan. Tanken att passera denna livshotande varelse fick mig att rysa till. Nu var jag tvungen att vara effektiv. Varje sekund räknades. Jag står och tänker ut ett bra hopp medan svetten rinner ner för pannan. Jag tar sats och kommer upp på en bra höjd i luften, jag river åt mig boken och kastar den mot varelsen men missar. Fan, den är snabb. Jag haffar åt mig en ny bok och smyger mig fram bakom den. Jag gör mig redo för ett anfallshopp och kastar mig över varelsen med boken före medan jag skriker "die bitch, DIEEE!!". *smack*.

kan inte någon utrota dessa jävla spindlar?!