Igår kväll såg jag döden i vitögat. Döden i skepnad av en 8-benad varelse, som hade mage nog att överta hela mitt golv. Skakande och ihopkuren satt jag på min säng, i hopp om att stålmannen snart skulle komma och rädda mig. Min väntan var förgäves. Efter en lång tid sittandes och tänkades insåg jag att jag var tvungen att möta döden helt själv. Öga mot öga. Mitt livs kamp kunde börja. Jag ser ut över rummet och försöker hitta ett dödligt vapen. Mitt vänstra öga tar sikte mot en bok som ligger på skrivbordet mittemot sängen. Fan. Tanken att passera denna livshotande varelse fick mig att rysa till. Nu var jag tvungen att vara effektiv. Varje sekund räknades. Jag står och tänker ut ett bra hopp medan svetten rinner ner för pannan. Jag tar sats och kommer upp på en bra höjd i luften, jag river åt mig boken och kastar den mot varelsen men missar. Fan, den är snabb. Jag haffar åt mig en ny bok och smyger mig fram bakom den. Jag gör mig redo för ett anfallshopp och kastar mig över varelsen med boken före medan jag skriker "die bitch, DIEEE!!". *smack*.

kan inte någon utrota dessa jävla spindlar?!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...