var riktigt peppad inför dagens tävling, kände att jag skulle försöka mig på ett ännu bättre resultat än i fjol, den här gången skulle halland terängen tamefan inte sabba för mig!

men så blev det ju inte...

redan vi starten var jag ofokuserad, och när jag tog upp kartan i handen och såg på den blev jag helt stel! jag kände att jag aldrig skulle klara det, det var jätte svårt, och för att inte tala om terängen, bara upp och ner.

jag tänkte ändå försöka sammanfatta mitt livs sämsta orienterings lopp någonsin.

1:an. jag sprang för långt och kom ut på några branter, jag sprang tillbaka och hittade den tillslut efter 10 minuter.

2:an. jag var precis vid kontrollen då jag sprang lite fram och tillbaka på höjden, jag tittade fundersamt på kartan och sedan visade det sig att kontrollen var precis bakom mig.

3:an. är en av kontrollerna som gick hyffsat bra.

4:an. här börjar det verkligen gå riktigt dåligt. eftersom det inte fanns så mycket att gå på tänkte jag köra sträckan endast med kompass, jag är ungefär vid kontrollen då jag tappar bort mig själv. eftersom allting såg likadant ut så var det svårt att se vart man var på kartan, men tillslut ser jag ett jakt torn(som jag sprang förbi när jag var på väg till 2:an) jag tar kompass från jakttornet och kommer på kontrollen efter att ha hängt på en klunga med D 15 tjejer.

5:an. förvarningskontrollen, speakern sa att det ungefär skulle ta 18 minuter för oss D 16 att komma till 5:an. för mig tog det 56 minuter(!!!)

6:an. det var typ mosse hela vägen till kontrollen. jag och 2 andra tjejer var lite lost men kom på kontrollen tillslut. det tog mig 15 minuter(!!!)

7:an. var en dryg långsträcka upp för branta branter och täta grönområden. när jag kommer upp på den stora höjden där kontrollen ska sitta, är det ett helt gäng orienterare där som också försöker hitta den, vi springer runt i cirklar, och hittar den sedan på en annan höjd. det tog 30 minuter för mig.

8:an. var den ända kontrollen som jag spikade!

9:an. kom till 2 höjder kontrollen satt på en av dom, var på väg till rätt höjd när en klunga killar fick mig att ändra håll(bara för att jag trodde kontrollen satt där, inte för att jag är besatt av killar) men jag sprang tillbaka och hittade kontrollen tillslut.

10:an.var ännu än dryg långsträcka. eftersom alla mina mål jag hade satt upp inför USM hade spruckit, fanns det bara en sak kvar som jag fortfarande kunde göra. klara maxtiden. jag hade varit ute i 2 timmar och 10 minuter när jag kom till min tionde kontroll.

11:an. 2 timmar och 14 minuter

12:an. 2 timmar och 18 minuter

MÅL. jag kommer in i mål med tiden 2:18:40. 11:20 minuter till godo för maxtiden. jag är 1:28:25 h efter ledaren. och plaseras på sista plats av alla, 30 minuter efter näst sista plaseringen.

"sabina hedlund känn dig väldigt utklassad"

ja så gick det till, det var alltså den värsta orienteringstävlingen jag någonsin har utsatt mig för under mina år som orienterare.

på kvällen var det bland annat prisutelning och disco. det tog typ en halv timme för oss att hitta rätt kläder att ha på oss på discot, och så går vi aldrig dit(!) martina ville ta en promenad först, och så går vi till en sal där en shopaholics bekännelser visas, men det vill såklart inte martina titta på. sen kommer en tant och ger oss kvällsfikat, så vi beger oss tillbaka, börjar käka mackor och sitter och glor på freaky friday hela kvällen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...