Idag kom Erika hem till mig efter att ha haft sin första arbetsintervju här i Köping. Det är nästan obeskrivligt hur lycklig jag blev över att få höra resultatet. Nästan så jag blev lyckligare än vad hon blev. Nej, men jag är så glad för hennes skull, som hon har kämpat! Jag har nästan lust att skratta hånfullt och peka finger åt alla som har gått miste om en sådan talang som henne. Vilka losers.

Jag själv som har gått sta och blivit arbetslös börjar känna lite ångest. Jag har jobbat stenhårt hela sommaren men det känns nästan olagligt att vara hemma så här utan att söka jobb. Jag bokade resan till Australien så sent eftersom jag måste vänta in min sista lön i september, och så fanns det inte så många resedatum att välja mellan så det fick bli den 23:e oktober. Om någon skulle ha lust att anställa mig i 2 månader innan jag åker skulle jag ändå inte få in pengarna på mitt Australienska konto, så vad spelar det för roll? Jag planerar att leva och försörja mig på alla pengar jag tjänar där. Punkt slut.

Jag har börjat vidga mina framtidsplaner ytterliggare. När jag kommer hem från Australien har jag avverkat mitt främsta och största mål med min vad-är-meningen-med-livet-lista. Besöka Australien och öppna eget företag är mina främsta mål.  Så när jag kommer hem ska jag nog jobba på gammelgården igen, bara för att ha någonting att göra direkt efter. Om jag trivs jättebra i Australien och tycker om det där, tänker jag åka tillbaka nästa höst igen. Om inte ska jag starta upp mitt egna företag.

DrömmarN.