Idag kom Erika hem till mig efter att ha haft sin första arbetsintervju här i Köping. Det är nästan obeskrivligt hur lycklig jag blev över att få höra resultatet. Nästan så jag blev lyckligare än vad hon blev. Nej, men jag är så glad för hennes skull, som hon har kämpat! Jag har nästan lust att skratta hånfullt och peka finger åt alla som har gått miste om en sådan talang som henne. Vilka losers.

Jag själv som har gått sta och blivit arbetslös börjar känna lite ångest. Jag har jobbat stenhårt hela sommaren men det känns nästan olagligt att vara hemma så här utan att söka jobb. Jag bokade resan till Australien så sent eftersom jag måste vänta in min sista lön i september, och så fanns det inte så många resedatum att välja mellan så det fick bli den 23:e oktober. Om någon skulle ha lust att anställa mig i 2 månader innan jag åker skulle jag ändå inte få in pengarna på mitt Australienska konto, så vad spelar det för roll? Jag planerar att leva och försörja mig på alla pengar jag tjänar där. Punkt slut.

Jag har börjat vidga mina framtidsplaner ytterliggare. När jag kommer hem från Australien har jag avverkat mitt främsta och största mål med min vad-är-meningen-med-livet-lista. Besöka Australien och öppna eget företag är mina främsta mål.  Så när jag kommer hem ska jag nog jobba på gammelgården igen, bara för att ha någonting att göra direkt efter. Om jag trivs jättebra i Australien och tycker om det där, tänker jag åka tillbaka nästa höst igen. Om inte ska jag starta upp mitt egna företag.

DrömmarN.

 

Emma

25 augusti 2012 17:40

om du öppnar eget är jag villig att hjälpa till aatt jobba för dig :D

sabina hedlund

25 augusti 2012 21:20

Självklart Emma!!! :D Jag behöver all hjälp jag kan få!

 

Emma

29 augusti 2012 19:35

jaa det kan jag tänka mig hihi :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...