Jag har alltid varit snäll. Tänkt goda tankar om människor jag inte ens brytt mig om. Gått ur vägen för människor som vill gå före i kön. Offrat mig för att andra ska få det lite bättre. Tagit åt mig när de har klagat. Lyssnat medmänskligt på deras problem.

Inte längre.

Jag har blivit något av den kaxiga sorten. Tänker illa om de flesta, gamla som små. Bryr mig inte så mycket om någonting längre. Käftar någon, käftar jag tillbaka. Jag känner mig bara arg och irriterad på människor som tror att hela samhället kretsar kring dem och ständigt vill ändra på saker och ting för att dem ska få det bättre. De klagar för i helvete på allting ändå.

Jag vet inte varför, men jag känner bara en ständig vrede inombords. Som att Voldemort har lämnat kvar en horrokrux i mig som Harry Potter glömde förgöra.