Idag kom det in två gäster som stank något så otroligt. Jag märkte det inte förrän båda mina sommarjobbare insisterade på att jag skulle ta kassan för första gången på hela dagen. En utav dem viskade något till mig som jag inte kunde tyda och rätt var det var small det till. En plötslig vägg utav förfärlig odör som fick mig att knipa efter andan och nästan hamna i chocktillstånd. Det här äldre paret bestämde sig nämligen för att sitta inne i stugan och fika och medans dem satt i sin goda ro reste sig resten av gästerna med förvirrade blickar och evakuerade byggnaden. Odören sträckte sig i en radie på 10 meter utan att överdriva. Själv satt jag och luktade in ångerna av alcogel för att klara av vistelsen där. Tillslut var även jag tvungen att gå ifrån och stängde in mig på toaletten där det luktade betydligt mycket godare. När de äntligen hade gått var vi tvugna att vädra ur hela caféet då stanken fortfarande höll i sig.

Jag känner mig lite elak men jag tycker inte synd om dessa. Det är bara avskyvärt. Två personer som lever ihop under en stank som de själva har skapat och som påverkar andra. Det är äckligt. Respektlöst. Förfärligt.

Förutom detta har väl dagen varit som vanligt. Jag har ännu en gång fått bekräftat att jag är en no lifer som tycker det är oehört intressant att filma när jag speglar mig själv. Tänkte fylla upp det tomrum som uppstår efter långa, orelevanta inlägg för att göra det hela lite roligare. Slänger in några egobilder också, bara för att visa upp mina bästa sidor liksom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...