Återfann mitt intresse för bakning idag. Dags att börja bunkra upp inför studenten tänkte jag. Har hittills gjort schackrutor, caramel crunch brownies, chocolate fudge brownies, vanliga brownies och havrerutor med nougat. Imorgon ska jag fortsätta med att bland annat göra kanelbullar. Jag hatar att hålla på med degar, så vi får väl se hur det går. Det är skönt med ledigheter i allafall, då har man tid med sånt här!

Det var så otroligt fint väder nu på eftermiddagen med klarblå himmel och solsken att jag beslöt mig för att åka ut på ett rullskidopass. Tog en Kolsva tur och retur och blev bemött av en mindre charmerande filur på vägen hem. Min största fobi. En ormjävel hade mage nog att blockera min väg och göra så att jag var nära på att falla ner i diket. Ni vet känslan när man kommer i en allt för hög fart, inte hinner stanna och ser någonting man ska försöka undvika för att inte skapa eventuella olycksfall, typ en sten eller en grop i marken, men som man ändå inte kan väja för då manövern man tänker utöva inte hinner kopplas från hjärnan till kroppen? Jag såg ormen 15 meter innan jag var på väg att köra på den, det tog 10 meter för mig att uppfatta att det var en äcklig ormjävel som låg där och ytterliggare 4 meter att försöka komma på hur jag skulle komma förbi den. Tillslut stod jag spikrak på mina skidor, spände varje muskel i kroppen, placerade staven mellan mitt ben och ormens huvud och rullade snabbt förbi så nära vägkanten som jag bara kunde komma. Den verkade inte alls bry sig om mitt skräckslagna skrik eller det faktum att den var nära på att bli ihjälspetsad. Resten av vägen hem hoppade jag till utav varje liten pinne jag såg då de hade vissa liknelser med långa, slingriga och äckliga djur. Jag ryser ännu och kommer förmodligen ha mardrömmar i natt.

Forever terrified.