Återfann mitt intresse för bakning idag. Dags att börja bunkra upp inför studenten tänkte jag. Har hittills gjort schackrutor, caramel crunch brownies, chocolate fudge brownies, vanliga brownies och havrerutor med nougat. Imorgon ska jag fortsätta med att bland annat göra kanelbullar. Jag hatar att hålla på med degar, så vi får väl se hur det går. Det är skönt med ledigheter i allafall, då har man tid med sånt här!

Det var så otroligt fint väder nu på eftermiddagen med klarblå himmel och solsken att jag beslöt mig för att åka ut på ett rullskidopass. Tog en Kolsva tur och retur och blev bemött av en mindre charmerande filur på vägen hem. Min största fobi. En ormjävel hade mage nog att blockera min väg och göra så att jag var nära på att falla ner i diket. Ni vet känslan när man kommer i en allt för hög fart, inte hinner stanna och ser någonting man ska försöka undvika för att inte skapa eventuella olycksfall, typ en sten eller en grop i marken, men som man ändå inte kan väja för då manövern man tänker utöva inte hinner kopplas från hjärnan till kroppen? Jag såg ormen 15 meter innan jag var på väg att köra på den, det tog 10 meter för mig att uppfatta att det var en äcklig ormjävel som låg där och ytterliggare 4 meter att försöka komma på hur jag skulle komma förbi den. Tillslut stod jag spikrak på mina skidor, spände varje muskel i kroppen, placerade staven mellan mitt ben och ormens huvud och rullade snabbt förbi så nära vägkanten som jag bara kunde komma. Den verkade inte alls bry sig om mitt skräckslagna skrik eller det faktum att den var nära på att bli ihjälspetsad. Resten av vägen hem hoppade jag till utav varje liten pinne jag såg då de hade vissa liknelser med långa, slingriga och äckliga djur. Jag ryser ännu och kommer förmodligen ha mardrömmar i natt.

Forever terrified.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...