I onsdags eftermiddag befann jag mig på en militäranläggning i Halmstad efter cirka 6 timmars bilkörning. Solen stod högt på himlen och inte ett enda moln syntes till. Efter en sightseeing genom campingen och de välkända bajamajorna begav vi oss iväg till centrum för att titta på eliten som skulle springa sprinten. De flesta höll sig i skuggan medan jag njöt över att få vistas i solskenet. 

Dagen efter var det dags för första etappen på 2-dagars och jag kände mig taggad över att få komma ut i skogen och orientera igen! De första kontrollerna gick ganska bra, men sen tappade jag bort mig och missade min näst sista kontroll med cirka 10 minuter. Terrängen var inge vidare fin heller och jag höll på att dö utav värmeslag.

Etapp 2 gick mycket bättre även fast det var svårare. Jag bestämde mig redan vid start för att ta det lugnt och springa rätt istället för att stressa och springa fel. Jag slutade som 50 av cirka 100 tävlande. Det har aldrig gått så bra för mig i halland och jag är jättenöjd över min prestation och min placering som måste ha varit den bästa jag någonsin haft på o-ringen.

På kvällen åkte vi på en liten mini roadtrip in till stan där vi åt mat innan vi fortsatte till tylösand för ett litet kvällsdopp. När vi kom tillbaka till campingen hade den invaderats utav flera hundratals orienterare som skulle på 6:e. Medans musik spelades så högt att basen skapade jordbävning och tinitus, gick vi andra ner till ett disktält helt forever alone och pratade om allt och inget hela natten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...