Den omnämnda släkträffen bestod förvånandsvärt utav samtalsämnet Australien och det faktum att jag verkligen ska åka dit. Det råder tvivel från alla håll och kanter och jag börjar tröttna på stödet som jag inte tycks få från någon i min familj eller släkt. Alltid standardfrågorna "Hur ska du klara av resan dit?" eller "Hur ska du försörja dig?" eller "Hur ska du hitta jobb?" eller "Vart ska du bo?" eller "Tänk om du blir uppäten av en haj, vad gör du då?" eller "Du vet att det finns över 100 sorters giftiga ormar där va? Och spindlar. Vad gör du om du blir biten?". Inget "Men Gud vad kul att du ska åka till Australien i ett halvår och upptäcka hela kontinenten på egen hand! Det skulle vi aldrig ha vågat! Vi är så stolta över dig!". Jag får liksom skapa all den där positiva uppmuntran och känslan på egen hand, och det går ju inte särskillt bra när jag ständigt påminns och trycks ner av allt som är negativt.

Men så här är det. Jag kommer åka, jag kommer vara jättenervös, jag kommer göra bort mig, MEN jag kommer klara av det! Och när jag har gjort det kommer jag vara så jävla stolt över mig själv och få ett fantastiskt minne och för att inte tala om erfarenhet som varar resten av livet. Förstå vilka roliga historier jag kommer dra för mina barnbarn i framtiden. Om jag inte blir uppäten av en haj förstås...

 

Emma :)

25 juli 2012 01:26

Sabina min vän :) jag tror du kommer lyckas med att åka till australien och att du kommer klara av att bo där och du hittar säkert nått att jobba med :D jag hoppas du kommer trivas där och så för du har ju verkligen velat att åka dit :) och lycka till och hopas du får det underbart där borta :D men kommer ju så klart sakna dig :(<3

sabina hedlund

29 juli 2012 20:27

Åh Emma tack så mycket, vad söt du är!! :)

 

Emma

4 augusti 2012 20:53

varsegood :D hihih :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...