Häromdagen gav jag mig ut på ett träningspass med cykeln. Eller ja, damtrallan (längar fortfarande till det tillfälle då någon lär mig att cykla på en sådan där racer med milimetertunna däck, rumpdödare till sadel och som inte alls ser stadig ut. En riktig cykel alltså, så jag kan skämmas ännu mer för tekniken jag inte alls tillhandahåller). Jag är väldigt skeptisk när det kommer till att t.ex träna på gym eller att hitta på egna träningsformer med konstiga redskap. Det må vara någon slags träning, fastän det inte känns som det för mig. Jag cyklade 3 mil på en damtralla utan växlar med högsta växeln redan inställd vilket var väldigt jobbigt såklart. Men det kändes inte som ett träningspass ändå då jag varken blev svettig eller anfådd. MEN om jag hade känt samma sak fast med en riktig träningscykel och fått ut samma resultat hade jag känt det som ett riktigt träningspass. Ett professionellt sådant.

Igår åkte jag till Kolsva för att försöka mig på en gammal orienteringsbana (fastän inga kontroller var utsatta). Jag insåg snabbt att det var omöjligt att försöka springa igenom den snåriga/risiga skogen så det blev lite småjogg/gång istället. Jag önskar verkligen att jag hade lite mer...stake. Bara springa som fa-an och strunta i om jag snubblar och skadar mig. Dock verkar det som att jag fick ärva alla mina förfäders svaga gener och förblev av den omtalade sorten. Sorten som stannar och går över/kryper under/joggar runt  nedfällda träd för att undvika att trampa snett. Sorten som koncentrerar sig på att finna ett lämpligt gömställe ifall en björn/varg/älg skulle komma till anfall. Sorten som stannar och plockar kantareller efter vägen under ett träningspass. Sorten som funderar på vilken låt man ska ha på hjärnan istället för att hitta lämpliga vägval till kontrollerna.  Sorten som gråter efter mamma när hen har insett att hen varken kan hitta kontrollen eller hem.

Fan. MAN UP.

Jag ska nog fly vardagen igen och ge mig ut på ett ett löparpass i skogen såhär på kvällskvisten. Jag vill vara någorlunda FIT FOR FIGHT inför o-ringen om snart en vecka...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...