På torsdagsmorgonen följde jag och Julia med Erika till Campus då hon skulle tävla. Vi kunde ha stannat kvar på hotellet och sova ut, men kände att vi hellre ville stötta henne. Vi satt bänkade framför TV:n i 3,5 timmar och tittade på tävlingen medan rätterna bara strömmade ut. Vi blev väldigt stolta och glada när vi såg deras bidrag, då vi visste att Erika var väldigt nervös och orolig inför att göra sina bidrag.

Nöjda och glada efter tävlingen åkte vi tillbaka till hotellet och vilade ut. Vi gick till Donken och åt, då det klassades som lyxmat om man jämförde med alla måltider som vi hade fått hittills. Det har nog aldrig varit så gott med Donken.

Vi gick tillbaka till hotellet och bytte om för att sedan ta bussen vidare till Amsterdam och World Of Heineken där vi drack öl, gick runt på en otroligt rolig rundtur och köpte souvenirer.

Väl tillbaka vid hotellet satte vi oss vi baren och drack ännu mer öl, vilket jag tyckte blev väldigt gott efter ett tag. Hör och häpna. Jag hamnade i ett, vad vi tycker om att kalla, flygplansläge, då jag började känna mig allt mer snurrig. Vi gick upp till hotellrummet och jag somnade nästan direkt när de andra tittade på tv.

På onsdagen blev det väckning klockan 06:00 på morgonen. Jag vaknade av en chock när väckarklockan ringde och kände hur nervositeten bara började krypa fram. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv och åt knappt någon frukost. Erika och Julia följde med mig till skolan som stöd tillsammans med fyra andra lärare.

När vi kom fram till Campus var det dags att göra ett skriftligt prov på engelska. Provet gick typ jättedåligt, men inte sämre än Stefanija som sa att hon inte förstod någon fråga alls och som lämnade provet oskrivet. Våra prov skulle sedan slås samman för att ge oss poäng till tävlingen.  

Klockan 10:00 satte tävlingen igång. Det stod en stor kamera i köket bakom mig, och iakttog min rygg hela tiden. Det tog cirka 1 timme för mig att hitta ingredienserna och sätta igång med allt. Jag visste inte alls vad Stefanija skulle göra, men det hon beskrev för mig under tisdagskvällen lät jättebra. Cirka 2 timmar in i tävlingen kommer hon fram till mig med en liten vetedegsklump som skulle föreställa en ros och säger "Is this good?". Jag kunde inget annat än att säga "yes", medans jag tänkte "nu är det fan kört". Just då blev jag bara förbannad. På henne för att hon varken tog det seriöst eller var engegerad. På mig för att jag var så in i helvete blyg och inte tog chansen att bossa. Hon var ju tamejfan 1 år yngre än mig.

När jag hade sett hennes "bakverk" gav jag upp hoppet helt och struntade allt. Struntade i slutresultatet. Ville bli klar och gå därifrån. Jag gjorde macroner som jag hade hittat på ett eget recept till, och som sprack i ugnen. En chokladfondand med en dekorfjäril som blev hyffsat bra, och en bakelse med jocondebotten, blåbärsmousse, hallonmousse och gele där gelen aldrig stelnade och där mousserna blev skitäckliga. Sen hade jag sagt åt henne att göra quichen (en minipaj som skulle servaras varm) som var en utav bakelserna som vi var tvugna att ha med. Eftersom jag knappt hade tränat på den så la jag över det på henne, och så står hon och gör en hallonmuffin. En hallonmuffin. Jag dog fan. Skämdes så in i helvete när jag såg hur alla andra tog fram sina grönsaker och började skära skinkan. Jag sa till henne att det hon gjorde var fel, men det hon sa i sitt försvar var att hennes lärare hade sagt åt henne att göra så. Jag var trött, irriterad och skämdes så sjukt mycket.

Jag var förbannad för att jag inte gjorde bättre ifrån mig. Once in a lifetime liksom. Jag bad henne att bära ut fatet när det skulle visas då jag inte ville ta del av det. Fyfan.

Efter tävlingen gick jag ner till samlinslokalen och tittade på serveringstävlingen där Julia visades på TV. Jag väntade tills hon blev klar, och vi åkte tillsammans tillbaka till hotellet där Erika redan var. Vi fick inte så mycket tid över innan det var dags att åka iväg till ADO stadium för middag och dutchnight där alla skulle vara kläddas i något orange. Maten vi fick var helt kass..

Vi fann inte så mycket att göra där så vi åkte snabbt tillbaka till hotellet igen och peppade Erika som skulle tävla på torsdagen.

Idag var det dags för invignings ceremoni vid campus. Vi gick upp tidigt för att äta frukost och byta om till advokat-outfit innan vi vandrade vidare till bussarna. Invigningen ägde rum i en kyrka och vi fick gå backstage för att samlas vid våra flaggor innan en gemensam ingång genom åskådarna. Det var lite mäktigt sådär.

Invigningen varade i cirka 2 timmar med allt från häftiga dansuppträdande till långa, uttråkade tal om flygplan.  

Efter invigningen gick vi vidare till Campus, där tävlingarna skulle äga rum, och åt lunch. Det serverade bland annat lasagne för andra gången i rad.

klockan 2 skingrade vi oss åt för att gå till respektive klassrum och träffa våra nya tävlingskompanjoner samt att få lite mer information om tävlingen. Jag fick reda på att jag skulle tävla på onsdagen och hamnade med en makedonsk tjej som hette Stefanija. Vi lärde känna varandra och försökte komma på vad vi skulle göra för bakverk. Hon förstod knappt engelska och vi kom inte fram till mer än, "I do three, you do three". Vi fick gå in i köket som vi skulle tävla i och kolla in alla matrial. Hon var inte särskillt samarbetsvillig och stack iväg innan jag hade hunnit förklara mina ideer. Redan då kände jag att vi skulle faila totalt på tävlingen. Jag väntade in mina fina vänner innan det var dags att åka tillbaka till hotellet igen. Julia hamnade med Lorenzo från holland och fick tävla på onsdag eftermiddag. Erika hamnade med christina från spanien och fick tävla på torsdag förmiddag.

På kvällen blev det stående middag på Carlton Beach Hotel med plockmat och lasagne för tredje gången. Vi gick tillbaka till hotellet lite tidigare då jag var tvungen att prata mer med min kompanjon samt skriva recepten. Jag blev inte klar förrän 01:30 på natten då vi, helt utmattade, kunde gå och lägga oss.

Färdigpackade och nervösa som vi var, stod vi på skinngubbens parkering klockan 09:40 på måndagsmorgonen och inväntade bussen. Bussen var av 46 platser storlek så jag och flickorna gled i baksätet medan alla lärare fick sitta fram. Skönt med lite space sådär.

Väl framme på flygplatsen checkade vi in bagaget, köpte överlevnadsgodis och tog en fika innan det var dags att kliva på ombord. Resan gick väldigt bra och vi var framme i Amsterdam tidigare än beräknat. Landskapet som vi blev bemötta av var mindre imponerat dock. För det mesta dels dimma, kallt och tråkigt. Vi gick runt och kollade i några souvenirbutiker, innan det var dags att ta bussen till hotellet.

När vi kom fram till Den Haag, efter cirka 1,5 (?) timmes bussresa av vilsen stadskörning och en holländsk svärande busschaufför, blev vi incheckade på hotell Ibis. En Irländsk student hade tagit fel väska vilken var vår lärares, och eftersom lärarna bodde på ett annat hotell fick vi agera "springpojkar". När väskorna hade hamnat hos rätt personer, begav vi oss La Galleria för middag. Det serverades tomatpasta, laxpasta och lasagne. Jag tog tjejernas inviter och beställde en öl som jag, tro det eller ej, drack upp. Äckligt var det.

Vi vandrade tillbaka till hotellet lite tidigare än de andra, spelade kort och tittade på Holländskt dubbade tv-kanaler innan det var dags att sova och ladda upp inför invigningen.