På onsdagen blev det väckning klockan 06:00 på morgonen. Jag vaknade av en chock när väckarklockan ringde och kände hur nervositeten bara började krypa fram. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv och åt knappt någon frukost. Erika och Julia följde med mig till skolan som stöd tillsammans med fyra andra lärare.

När vi kom fram till Campus var det dags att göra ett skriftligt prov på engelska. Provet gick typ jättedåligt, men inte sämre än Stefanija som sa att hon inte förstod någon fråga alls och som lämnade provet oskrivet. Våra prov skulle sedan slås samman för att ge oss poäng till tävlingen.  

Klockan 10:00 satte tävlingen igång. Det stod en stor kamera i köket bakom mig, och iakttog min rygg hela tiden. Det tog cirka 1 timme för mig att hitta ingredienserna och sätta igång med allt. Jag visste inte alls vad Stefanija skulle göra, men det hon beskrev för mig under tisdagskvällen lät jättebra. Cirka 2 timmar in i tävlingen kommer hon fram till mig med en liten vetedegsklump som skulle föreställa en ros och säger "Is this good?". Jag kunde inget annat än att säga "yes", medans jag tänkte "nu är det fan kört". Just då blev jag bara förbannad. På henne för att hon varken tog det seriöst eller var engegerad. På mig för att jag var så in i helvete blyg och inte tog chansen att bossa. Hon var ju tamejfan 1 år yngre än mig.

När jag hade sett hennes "bakverk" gav jag upp hoppet helt och struntade allt. Struntade i slutresultatet. Ville bli klar och gå därifrån. Jag gjorde macroner som jag hade hittat på ett eget recept till, och som sprack i ugnen. En chokladfondand med en dekorfjäril som blev hyffsat bra, och en bakelse med jocondebotten, blåbärsmousse, hallonmousse och gele där gelen aldrig stelnade och där mousserna blev skitäckliga. Sen hade jag sagt åt henne att göra quichen (en minipaj som skulle servaras varm) som var en utav bakelserna som vi var tvugna att ha med. Eftersom jag knappt hade tränat på den så la jag över det på henne, och så står hon och gör en hallonmuffin. En hallonmuffin. Jag dog fan. Skämdes så in i helvete när jag såg hur alla andra tog fram sina grönsaker och började skära skinkan. Jag sa till henne att det hon gjorde var fel, men det hon sa i sitt försvar var att hennes lärare hade sagt åt henne att göra så. Jag var trött, irriterad och skämdes så sjukt mycket.

Jag var förbannad för att jag inte gjorde bättre ifrån mig. Once in a lifetime liksom. Jag bad henne att bära ut fatet när det skulle visas då jag inte ville ta del av det. Fyfan.

Efter tävlingen gick jag ner till samlinslokalen och tittade på serveringstävlingen där Julia visades på TV. Jag väntade tills hon blev klar, och vi åkte tillsammans tillbaka till hotellet där Erika redan var. Vi fick inte så mycket tid över innan det var dags att åka iväg till ADO stadium för middag och dutchnight där alla skulle vara kläddas i något orange. Maten vi fick var helt kass..

Vi fann inte så mycket att göra där så vi åkte snabbt tillbaka till hotellet igen och peppade Erika som skulle tävla på torsdagen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...