På fredagen struntade vi alla utflykter och tog en välförtjänt sovmorgon istället. Vi chillade framför TV:n innan vi gick ner till matsalen och åt en fet frukost.

På förmiddagen begav vi oss ut på en liten tur genom stan. Vi hade som mål, innan vi kom till Holland, att hitta en coffee shop och bara fota. Vi hittade dock inte mer än en liten butik som sålde haschpipor.

Vidare på vår vandring såg vi en ladugård (?) som låg belagt vid en lekpark mitt i stadens centrum. Kändes lite awkward sådär. Men samtidig, hela landet var ju awkward.

Till lunch gjorde vi en repris på Donken då vi inte orkade leta efter något annat matställe.

Vi hann inte göra så mycket mer innan det var dags att åka iväg på Galamiddagen och prisutelningen. När vi väl kom dit blev vi chockade av hur lyxigt och elegant det var. Typ royal-feeling. Vi fick en välkomsdrink. Vi blev serverade vid bordet. Vi fick 4-rätters. Vi fick olika viner att dricka till respektive rätt, och typ 50 olika bestick att välja mellan. Fick lite smått panik då jag vanligtvis brukar slafsa i mig maten, och frågade om rådgivning typ hela tiden då jag inte visste hur jag skulle göra

Cirka 2 timmar in i middagen säger min serveringslärare, Sibin, en klockren sak som lättade på stämnigen något så enormt.

Vi satt runt bordet och Sibin hade en vanlig konversation med vår rektor Arne. Det blev en tyst minut och när han ska sätta igång och prata igen säger han istället:

-Du, Achmed!...

Jag vet inte om det var mängden alkohol i blodet eller om det berodde på den 2-timmars pinsamma tystnaden. Men det här missödet ledde till ett enormt asgarv från mig och Julia, som varade i typ 10 minuter. Alla andra runt bordet satt med en wtf-look medan vi höll på att dö av skratt. Tårarna bara spruta. GUD. Jag skrattar än.

På torsdagsmorgonen följde jag och Julia med Erika till Campus då hon skulle tävla. Vi kunde ha stannat kvar på hotellet och sova ut, men kände att vi hellre ville stötta henne. Vi satt bänkade framför TV:n i 3,5 timmar och tittade på tävlingen medan rätterna bara strömmade ut. Vi blev väldigt stolta och glada när vi såg deras bidrag, då vi visste att Erika var väldigt nervös och orolig inför att göra sina bidrag.

Nöjda och glada efter tävlingen åkte vi tillbaka till hotellet och vilade ut. Vi gick till Donken och åt, då det klassades som lyxmat om man jämförde med alla måltider som vi hade fått hittills. Det har nog aldrig varit så gott med Donken.

Vi gick tillbaka till hotellet och bytte om för att sedan ta bussen vidare till Amsterdam och World Of Heineken där vi drack öl, gick runt på en otroligt rolig rundtur och köpte souvenirer.

Väl tillbaka vid hotellet satte vi oss vi baren och drack ännu mer öl, vilket jag tyckte blev väldigt gott efter ett tag. Hör och häpna. Jag hamnade i ett, vad vi tycker om att kalla, flygplansläge, då jag började känna mig allt mer snurrig. Vi gick upp till hotellrummet och jag somnade nästan direkt när de andra tittade på tv.

På onsdagen blev det väckning klockan 06:00 på morgonen. Jag vaknade av en chock när väckarklockan ringde och kände hur nervositeten bara började krypa fram. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv och åt knappt någon frukost. Erika och Julia följde med mig till skolan som stöd tillsammans med fyra andra lärare.

När vi kom fram till Campus var det dags att göra ett skriftligt prov på engelska. Provet gick typ jättedåligt, men inte sämre än Stefanija som sa att hon inte förstod någon fråga alls och som lämnade provet oskrivet. Våra prov skulle sedan slås samman för att ge oss poäng till tävlingen.  

Klockan 10:00 satte tävlingen igång. Det stod en stor kamera i köket bakom mig, och iakttog min rygg hela tiden. Det tog cirka 1 timme för mig att hitta ingredienserna och sätta igång med allt. Jag visste inte alls vad Stefanija skulle göra, men det hon beskrev för mig under tisdagskvällen lät jättebra. Cirka 2 timmar in i tävlingen kommer hon fram till mig med en liten vetedegsklump som skulle föreställa en ros och säger "Is this good?". Jag kunde inget annat än att säga "yes", medans jag tänkte "nu är det fan kört". Just då blev jag bara förbannad. På henne för att hon varken tog det seriöst eller var engegerad. På mig för att jag var så in i helvete blyg och inte tog chansen att bossa. Hon var ju tamejfan 1 år yngre än mig.

När jag hade sett hennes "bakverk" gav jag upp hoppet helt och struntade allt. Struntade i slutresultatet. Ville bli klar och gå därifrån. Jag gjorde macroner som jag hade hittat på ett eget recept till, och som sprack i ugnen. En chokladfondand med en dekorfjäril som blev hyffsat bra, och en bakelse med jocondebotten, blåbärsmousse, hallonmousse och gele där gelen aldrig stelnade och där mousserna blev skitäckliga. Sen hade jag sagt åt henne att göra quichen (en minipaj som skulle servaras varm) som var en utav bakelserna som vi var tvugna att ha med. Eftersom jag knappt hade tränat på den så la jag över det på henne, och så står hon och gör en hallonmuffin. En hallonmuffin. Jag dog fan. Skämdes så in i helvete när jag såg hur alla andra tog fram sina grönsaker och började skära skinkan. Jag sa till henne att det hon gjorde var fel, men det hon sa i sitt försvar var att hennes lärare hade sagt åt henne att göra så. Jag var trött, irriterad och skämdes så sjukt mycket.

Jag var förbannad för att jag inte gjorde bättre ifrån mig. Once in a lifetime liksom. Jag bad henne att bära ut fatet när det skulle visas då jag inte ville ta del av det. Fyfan.

Efter tävlingen gick jag ner till samlinslokalen och tittade på serveringstävlingen där Julia visades på TV. Jag väntade tills hon blev klar, och vi åkte tillsammans tillbaka till hotellet där Erika redan var. Vi fick inte så mycket tid över innan det var dags att åka iväg till ADO stadium för middag och dutchnight där alla skulle vara kläddas i något orange. Maten vi fick var helt kass..

Vi fann inte så mycket att göra där så vi åkte snabbt tillbaka till hotellet igen och peppade Erika som skulle tävla på torsdagen.

Idag var det dags för invignings ceremoni vid campus. Vi gick upp tidigt för att äta frukost och byta om till advokat-outfit innan vi vandrade vidare till bussarna. Invigningen ägde rum i en kyrka och vi fick gå backstage för att samlas vid våra flaggor innan en gemensam ingång genom åskådarna. Det var lite mäktigt sådär.

Invigningen varade i cirka 2 timmar med allt från häftiga dansuppträdande till långa, uttråkade tal om flygplan.  

Efter invigningen gick vi vidare till Campus, där tävlingarna skulle äga rum, och åt lunch. Det serverade bland annat lasagne för andra gången i rad.

klockan 2 skingrade vi oss åt för att gå till respektive klassrum och träffa våra nya tävlingskompanjoner samt att få lite mer information om tävlingen. Jag fick reda på att jag skulle tävla på onsdagen och hamnade med en makedonsk tjej som hette Stefanija. Vi lärde känna varandra och försökte komma på vad vi skulle göra för bakverk. Hon förstod knappt engelska och vi kom inte fram till mer än, "I do three, you do three". Vi fick gå in i köket som vi skulle tävla i och kolla in alla matrial. Hon var inte särskillt samarbetsvillig och stack iväg innan jag hade hunnit förklara mina ideer. Redan då kände jag att vi skulle faila totalt på tävlingen. Jag väntade in mina fina vänner innan det var dags att åka tillbaka till hotellet igen. Julia hamnade med Lorenzo från holland och fick tävla på onsdag eftermiddag. Erika hamnade med christina från spanien och fick tävla på torsdag förmiddag.

På kvällen blev det stående middag på Carlton Beach Hotel med plockmat och lasagne för tredje gången. Vi gick tillbaka till hotellet lite tidigare då jag var tvungen att prata mer med min kompanjon samt skriva recepten. Jag blev inte klar förrän 01:30 på natten då vi, helt utmattade, kunde gå och lägga oss.

Färdigpackade och nervösa som vi var, stod vi på skinngubbens parkering klockan 09:40 på måndagsmorgonen och inväntade bussen. Bussen var av 46 platser storlek så jag och flickorna gled i baksätet medan alla lärare fick sitta fram. Skönt med lite space sådär.

Väl framme på flygplatsen checkade vi in bagaget, köpte överlevnadsgodis och tog en fika innan det var dags att kliva på ombord. Resan gick väldigt bra och vi var framme i Amsterdam tidigare än beräknat. Landskapet som vi blev bemötta av var mindre imponerat dock. För det mesta dels dimma, kallt och tråkigt. Vi gick runt och kollade i några souvenirbutiker, innan det var dags att ta bussen till hotellet.

När vi kom fram till Den Haag, efter cirka 1,5 (?) timmes bussresa av vilsen stadskörning och en holländsk svärande busschaufför, blev vi incheckade på hotell Ibis. En Irländsk student hade tagit fel väska vilken var vår lärares, och eftersom lärarna bodde på ett annat hotell fick vi agera "springpojkar". När väskorna hade hamnat hos rätt personer, begav vi oss La Galleria för middag. Det serverades tomatpasta, laxpasta och lasagne. Jag tog tjejernas inviter och beställde en öl som jag, tro det eller ej, drack upp. Äckligt var det.

Vi vandrade tillbaka till hotellet lite tidigare än de andra, spelade kort och tittade på Holländskt dubbade tv-kanaler innan det var dags att sova och ladda upp inför invigningen.

Imorgon går planet till Holland. Jag har packat hela dagen, och känner mig rädd, nervös och oförskämt övertaggad. Jag kommer, tillsammans med Erika och Julia förhoppningsvis vara med om den roligaste och mest utmanande upplevelsen i mitt liv. Känns lite mäktigt sådär.

Jag känner mig nervös och rädd utav det faktum att jag, tillsammans med någon okänd människa från andra sidan östersjön kommer att tävla och kommunicera på engelska för att försöka uppnå något slags av Afternoon Tea Party. Jag känner mig övertaggad för att vi ska tävla i 6 timmar och göra 6 olika bakverk, på saker som jag inte har tränat så mycket på. Sanningen är att jag inte riktigt har bestämt mig vad jag ska göra än då allt jag gjort hittills bara blivit fail, så jag tar det när jag kommer ner dit, och kan diskutera det med min nya, utländska BFF.

Jag vet att jag inte har bloggat så mycket på senaste tiden, anledningen är just för allt det här med Holland. Jag har bara inte orkat. Men jag lovar att jag ska komma hem med en fet, jävla bildbomb och med en text som kommer få bibeln att framstå som lättläst. Vänta ni bara.

Idag kom Martina hit och det ver verkligen jättetrevligt att ses igen då det var ett bra tag sen sist! Vi gick och shoppade ett par skor till mig som jag verkligen älskade men som, efter mormors klockrena kommentar, blev mindre uppskattade.

"Det är ju sånna där som morfar har"

Vi tog lunch på donken för att sedan åka på en spontan sightseeing genom Arboga där vi stannade till på dollarstore för att köpa ett tuggummipacket. Bara så där liksom. Vi gjorde en vidare roadtripp till Åsby där vi hälsade på Johanna och Niclas som fyllde år idag, och bara pratade. En riktigt bra dag med andra ord.