Jag hatar dessa helvetes, jävla skräckfilmer lika mycket som jag älskar dem. Nu har jag sett två. Den första om en haj, den andra om en krokodil (de två vidriga kreaturen som egentligen inte borde få existera. Seriöst. Jag föredrar att bli uppäten av en muterad fjäril).

The reef är en film baserad på en sann historia där fem personer är ute och seglar när båten plötsligt slår i ett rev och går på grund. Personerna måste sedan försöka ta sig till land, men blir uppätna av en haj på vägen tills bara en återstår och överlever.

Black water är även den en film baserad på en sann historia där 4 personer ska ut och fiska i en flod när båten plötsligt blir omkullvält av en krokodil och persornerna uppätna, one-by-one, tills bara en återstår och överlever.

Det man alltid hoppas på i slutänden av en film är att alla ska klara sig eller ta sig till något säkert ställe och leva lyckliga i alla sina dar. Men å andra sidan, vad vore en skräckfilm utan skräck? En haj har åtminstone mage nog att visa fenan över ytan när Den är på väg att attackera. Dessutom kan man se Den på håll i det klara blåa vattnet. En krokodil vet man aldrig vart man har då det är svårt att se igenom den grumliga floden. De kan bara ploppa upp från ingenstans med deras uppkäftiga I'm-gonna-eat-you-blick för att sedan dyka ner igen och göra någon oväntad manöver.

Det jag alltid stör mig på när det gäller sådana här filmer är när de filmar under ytan och lägger till en sån där svagt dånande ljudeffekt som tyder på att något hämskt ska hända fast det inte gör det?! Och där sitter jag och spänner varje muskel i kroppen samtidigt som jag skriker, SIMMA FÖR FA-AN. SLUTA PLASKA RUNT OCH SE UT SOM ETT OFFER. BÖRJA SIMMA DIN TÖNT. COME ON MATE, YOU CAN DO IT, helt i onödan. Man hoppas ju liksom att det ska hjälpa. Att dom kan höra mig...Forever alone...

Filmerna var bra i övriga fall. Helt klart värda att se.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...