Något som jag alltid har varit dålig på är att städa. Plocka undan efter mig. En egenskap som jag verkar ha ärvt av far min då han är likadan. Slarvig. Damn you gener! 

När jag var mindre, hade jag en sjukt livlig fantasi som typ: Jag ska göra ett naturreservat av vårat skräprum och låta alla världens djur bo där. Eller Jag ska bygga en robot som ser ut som mig så jag inte behöver gå i skolan mer. Det förstnämnda blev mindre lyckat då jag på något sätt inte kunde få gräset och grenarna, som jag hade slängt in på vårat betongklädda golv, att växa. Slutresultatet av roboten blev ett blått GB-glasspaket med 4 kartongutklippta hjul som inte ens kunde "rulla" själv. Mina vetenskapliga påhitt gjorde mig inget annat än besviken och mitt rum såg alltid ut som andra världskriget.

Igår gjorde jag ett godhjärtat försök till vad vissa människor kallar för storstädning. Spenderade de första timmarna grubblandes över mina klädesplagg  på golvet som jag tillslut orkade plocka upp och sortera i respektive smuts-tvätt-korg. En något proppfull byrålåda fick mig att upptäcka gamla CD-skivor från tidigt 2000-tal (NOSTALGI) som jag sedan började poppa till. Ni kommer väl ihåg CD-skivor? Runda. Platta. (Släng dig i väggen spotify). Det var tider det.

Jag drygar för det mesta ut min städning genom att stå och dagdrömma framför spegeln med en borste till mikrofon i handen och "sjunga" till bra musik som ett 14-årigt Justin Bieber-fan.  Mitt rum förblir alltid halvt ostädat då jag oftast tröttar ut mig själv och hittar på roligare saker att göra. Som att sitta på en stol och stirra in i väggen i x antal timmar...?... 

Seriöst. Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde igår.