Jag har genomgått dagen på jobbet med en hejdundrande huvudvärk. Den värsta någonsin. Och jag som inte ens brukar få det. Den värsta perioden var nog när jag fick uppdraget att åka och handla inför midsommar imorgon, något som jag för tillfället inte hade något emot då GG hade hunnit bli invaderad av en massa ungar som skulle gå sagovandringen och göra förspel på hela denna där dansa-runt-stången-grejen. Iallafall. När jag kom så långt som till parkeringen på ICA Maxi så började hjärtklappningarna slå allt fortare och stressen inta position. Bara att hitta en parkeringsplats var jobbigt nog.

Väl inne på affären blev jag bara irriterad på alla amatörer som inte hade någon som helst koll på högerregeln, utfartsregeln, väjningsplikt och hastighetsmätaren. Tycker fan att hela butiken borde utgå från ett riktigt körfält. Vagnar är ju ett fordon. För att inte tala om ett farligt sådant. Och dem som kör är ju bara...dryga.

Såhär på kvällskvisten har jag deltagit i något som kallas för midsommarloppet. En tävling på 5 kilometer som inte gav mig mer än skavsår, håll, ännu mer huvudvärk och sendragskänsla. Även fast jag, efter varje år, har hatat att springa det här loppet och intalat mig själv om att jag aldrig ska göra om det så gör jag det ändå. varför?