Igår kom jag hem från den mest underbaraste platsen jag vet på hela jorden! Det går knabbt att beskriva hur mycket jag verkligen älskar stället och hur många härliga barndomsminnen jag har därifrån. Blev nästan lite ledsen över att inte få vara barn igen och vara ute och leka med okända ungar, lyckligt ovetande om livets alla prövningar. Vi åkte dock hem en dag tidigare än planerat bara för att det var så äckligt kallt att sova i tält, plus att det blåste, plus att jag har kvar min äckliga, helvetes, jävla sjukdom som vägrar försvinna. Vi hann ändå med att se allt vi ville se och göra allt vi ville göra så denna resa var helt klart värt det. Underbara Smögen.