Det är bara en vecka kvar till studenten. Det ska bli kul men det är inte så att jag längtar precis. Hittills har vänner jag känner som redan tagit studenten sagt att skoltiden är den bästa tiden av alla och att man ska ta vara på den. Jag tror dem nu. För mig betyder student ingenting annat än arbetslöshet, saknad och något mer negativt vars ord jag inte kommer på för tillfället. Bara tanken av att vi som klass aldrig kommer ha den där vi-ses-igen-i-skolan-instinkten, utan istället måste planera våra möten tillsammans, om ens då alla är kvar i länet eller har flyttat till storstäderna/utomlands. Det är ju bara så synd då jag för en gångs skull har hamnat i den bästastastastastastaste klassen någonsin med så underbara personer så det finns inte!

Sjung om studentens lyckliga dag minsann...