Jag har med mamma övningskört runt till varje affär i Köping i jakten på Ica:s blockchoklad (Denna blockchoklad råkar vara den ända av alla blockchoklader som stelnar när man smälter den, och vid pralintillverkning underlättar det ganska mycket). Tror ni inte att varje liten chokladsmula var slut när jag kom eller?!

Jag övertalade mamma att vi skulle åka till Arboga efter att ha frågat Erika om det fanns där. Vi besökte 3 butiker och tror ni inte att varje liten chokladsmula var slut när jag kom eller?!

Vi tog en omväg till Kungsör och hittade åtminstone en butik som hade den ljusa blockchokladen, jag behövde dock den mörka också, men efter 12 butiksbesök var hoppet näst intill förlorat. Jag köpte ändå med mig en av varje blockchoklad som souvenir och bad till Gud att någon av dem skulle fungera. Tror ni att det gjorde det eller?!

Efter ett tag kom jag på att det även fanns en Ica affär i Kolsva, så jag körde dit för att se om min otur hade vänt. Tror ni inte att Gud hatar mig eller?!

Jag förstår om det här inlägget får mig att framstå som en värsta chokladnarkoman, då jag uppenbarligen gör allt för att få tag i det. Så är det inte. Hade jag gjort pralinerna frivillig så skulle jag inte ens utsätta mig för att gå till närmsta affär och att handla choklad. Nej, då hade jag struntat i det. Men nu har jag har nämligen lovat min chef att jag skulle göra några praliner att ta med mig och sälja på caféet imorgon. Och jag står fast vid mitt ord.