Jag har med mamma övningskört runt till varje affär i Köping i jakten på Ica:s blockchoklad (Denna blockchoklad råkar vara den ända av alla blockchoklader som stelnar när man smälter den, och vid pralintillverkning underlättar det ganska mycket). Tror ni inte att varje liten chokladsmula var slut när jag kom eller?!

Jag övertalade mamma att vi skulle åka till Arboga efter att ha frågat Erika om det fanns där. Vi besökte 3 butiker och tror ni inte att varje liten chokladsmula var slut när jag kom eller?!

Vi tog en omväg till Kungsör och hittade åtminstone en butik som hade den ljusa blockchokladen, jag behövde dock den mörka också, men efter 12 butiksbesök var hoppet näst intill förlorat. Jag köpte ändå med mig en av varje blockchoklad som souvenir och bad till Gud att någon av dem skulle fungera. Tror ni att det gjorde det eller?!

Efter ett tag kom jag på att det även fanns en Ica affär i Kolsva, så jag körde dit för att se om min otur hade vänt. Tror ni inte att Gud hatar mig eller?!

Jag förstår om det här inlägget får mig att framstå som en värsta chokladnarkoman, då jag uppenbarligen gör allt för att få tag i det. Så är det inte. Hade jag gjort pralinerna frivillig så skulle jag inte ens utsätta mig för att gå till närmsta affär och att handla choklad. Nej, då hade jag struntat i det. Men nu har jag har nämligen lovat min chef att jag skulle göra några praliner att ta med mig och sälja på caféet imorgon. Och jag står fast vid mitt ord.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...