Vad skönt det var att vakna idag! Gick och la mig redan klockan 21:00 kvällen innan så att jag kunde få vila ut ordentligt. Det hjälpte verkligen!

Imorgon är det sista dagen på Bivur för den här veckan. I helgen ska jag och Erika sätta igång med vårat UF-företag och kanske börja beställa hem lite grejer också. Känn er manade att köpa riskkapitalsedlar för att stödja oss på Chocolove.

På tal om Bivur förresten. Idag fick jag göra cookies från grunden. Failade totalt. Allting började när jag skulle blanda ihop ingedienserna till smeten i en sån där degmaskin. På något sätt kunde jag förutse vad som skulle hända men gjorde ingenting åt det. Jag sätter på maskinen och ut sprutar mjöl blandat med kakao likt en tornado. Halva Bivur brast ut i skratt då jag såg ut som en brunkrämsmissbrukare samtidigt som de konstaterade att man lär sig av sina misstag. Den hårda vägen. Efter det blev jag kallad kakaotanten.

Dagens outfit:

Inte nog med det. När cookisarna var klara att bakas av fick de mer volym på höjden än på bredden. Jag visste att någonting hade gått snett med mängden av ingredienser när jag gjorde smeten. Dels för att receptet var skrivet i gram, och dels för vågen var utav stenålderskvalitet. Jag kunde inte ens titta på kakorna när de var klara. Så jävla besviken.

Och just ja, det blev en orienteringsträning på kvällskvisten också. Gissa vad jag såg om inte kantareller?! Överallt. Och jag hade inte ens någonting att plocka dem i,  dessutom var jag upptagen med att leta kontroller. Gah. Varför måste det vara så att man hittar det man söker när man slutar leta?...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...