Idag har det varit en varm dag. Solen här i Australien börjar bli riktigt farlig såhär när det närmar sig jul, det märkte jag på bonnbrännan jag fick av att sitta och vänta på bussen i 10 minuter i morse

Idag var det sista dagen för Andy på bageriet. Han åker till England imorgon för att fira jul och nyår där och när han kommer tillbaka ska han öppna sitt egna företag. Jag och Rebecca har fått tagit hans plats och till och med fått ett eget skåp(!). Imorgon ska vi få börja vid 7 igen och nästa vecka tror jag det till och med det blir vid 6. Men jag klagar inte, det är inte så att vi brukar göra annat än att sova ändå. Det jobbiga blir nog när vi flyttar tillbaka till Bondi på tisdag och ska försöka ta oss in till busshållplatsen på morgonen. Lär nog börja gå runt 3.

Vi fick även reda på hur vi ska få jobba runt jul. Vi ska jobba på julafton eftersom det inte är någon dag de firar här. Jag har alltid sagt till mig själv att jag aldrig skulle jobba på en julafton, men jag antar att det blir mer annorlunda nu...

Vi blir lediga på juldagen och dagen efter det. Sen jobbar vi till nyårsafton och får ledigt de två dagarna efter. Som vi har planerat nu så ska vi jobba fram till den 20 januari och tills dess ska vi förhoppningsvis ha bokat en flygbiljett upp till Cairns där vi börjar vår resa!

Jag tänkte vara duktig och uppdatera bloggen minst en gång om dagen och lägga upp någon fin bild till det nu när jag äntligen har tillgång till gratis wi-fi. MEN eftersom varken bloggplatsens app eller hemsida kan kombinera dessa två så blir det antingen eller. Jag blir bara så trött på skiten. Vill ju att ni ska få ta del av allting jag upplever här i Australien också.

Iallafall. Häromdagen bytte vi rum och fick för en gångs skull hamna i samma. Till min besvikelse hamnade vi dock i samma rum som en kille jag har stört mig på enda sen vi kom till det här hostlet. Han är hemsk. Om inte värre. Runt 30 år och ful som stryk. Skottlands motsvarighet till Ove Sundberg. Fast smalare. Och fulare. Han är respektlös också, står och röker gräs INNE i rummet med öppet fönster. Lägger använda topsar lite här och var. Rullar jointar så hela rummet fylls upp med en otrolig odör. Låter dörren stå öppen när han går ut på morgonen och går runt och småpratar/småknuffar en som om man vore hans BFF. Fast jag fattar inte vad han säger. Ignorerar för det mesta eller drar till med några svenska svordommar lite då och då. Jag slår seriöst till han snart. Skojar inte.


Okej nu till något roligare. I lördags fortsatte firandet av Therese och vi gick ut på en jättemysigt kvällspromenad genom en nationalpark och ner till Operahuset och bron. Vi stannade till vid en mysig uterestaurang för lite fish n chips och en drink och såg ut över hela harbour. Det var verkligen underbart vackert!

Igår var vi till sealife aquarium för att äntligen få se lite australienska djur. Vi har varit här i snart 6 veckor nu och inte sett något spår av djur (om vi bortser från den fetstora spindeln jag stötte på när jag jobbade på slavfabriken, ungefär 3 gånger större än husspindeln i Sverige), så vi kände att det var dags. Det var riktigt häftigt att få gå i glastunnlarna och speciellt att få se vithajarna. Hitta Nemo gjorde vi också.

I morse vaknade jag jättetidigt av att mina romemates snoozade och skulle upp och jobba. Jag själv som hade fått sovmorgon kunde inte somna om och satte istället på wi-fi på mobilen och tittade på julkalendern. Gud vad bra den är! och vilka underbara minnen den ger!


Idag blev en kort och skön dag. Vi började halv tio och slutade halv tre. Jag var ovanligt seg för att vara på en fredag, men det var nog julkalenderns fel. Jag saknar julstämmningen här och ryser till varje gång de öppnar ugnen till de nygräddade pepparkakorma i bageriet. Det är det närmaste jul jag kommer komma i år.


Nu ska jag göra iordning en tårta och tjejerna ska fixa tacos. Ikväll blir en mysig kväll.

I helgen blev det ännu en gång krångel med hela bokningen av rum på hostlet som gjorde att Rebecca och jag fick byta till separata 3-manna rum. Jag blev inte ens förvånad, mest bara förbannad. Jag hamnade i ett rum med två tjejer, en från Finland och en från Skottland. I tisdags när jag kom hem från jobbet hade dom flyttat ut och in flyttade istället två snarkande grisar till engelsmen som förutom detta röker gräs. Natten till idag var outhärdlig. Jag trodde pappa hade världsrekord i att snarka, men dom här killarna....ujujuj. Kan bara säga att jag låg sömnlös med högsta volym på mp3n och med rödsprängda, uppspärrade ögon. Dom är väldigt energiska dock och supertrevliga! Påminner lite om Oscar som vi delade rum med på Noah's vid Bondi Beach som ständigt var hög men ändå så sprallig och glad.


Idag har det, som alla andra dagar, varit en superskön dag på jobbet! Rebecca har fått börja på samma bageri som jag bara för det blev något krångel med det andra bageriet som hon egentligen skulle få jobba på. Det är så himla skönt att få vara där jag är och att, för en gångs skull, höra att jag är för snabb på att arbeta och måste sakta ner. Jag kommer ihåg alla dagar på Bivur som Jag kände mig så himla slö och klantig och såg på när de andra hann göra 10 tårtor under tiden som Jag hann göra 1. Det är så himla skönt att slippa all stressen och bara få stå och göra. Jag älskar det verkligen och måste säga att det är mitt absoluta drömjobb! Speciellt när alla är så himla skämtsamma och glada och sjunger till radion som spelar nostalgiska låtar hela dagarna. Det känns verkligen som man är hemma.


Imorgon kommer Therese hit och flyttar in över natten! Vi ska fira henne som fyller år snart med tacos, tårta och någon drink på Star bar fram mot kvällen. Blir något att se fram emot! På lördag tänkte vi gå ut på Harbour bridge under kvällstid för att se/ta kort på stadens ljus!

I forrgar sa jag antligen upp mig pa slavfabriken. Fy fan vilken skon kansla! Chefen sa bara "okey, thanks" innan hon snabbt gick ivag. Jag som ville forklara mig och dra till med ett falskt "It was nice to meet you too" men icke!

Jag har antligen fatt jobbet pa bageriet! Det ar helt underbart dar och alla ar verkligen supertrevliga och roliga! Det kanns skont att for en gangs skull hamna pa ett stalle som jag trivs pa! Jag borjar vid 7 pa morgonen och far sluta runt 12-1 sa det ar verkligen underbart. Pa slavfabriken forsvann exakt hela dagarna och dessutom madde jag psykiskt daligt av att vara dar sa det var bara surt, men antar att det var vart det nu nar man ser lonen rulla in pa kontot! Klirr i kassan!

Man marker hur sommaren borjar narma sig har i Australien. Det ar riktigt varmt och kvavt! Det ar inte ens kyligt pa mornarna langre och riktigt skont att ga fran hostlet till busshallplatsen nar jag ska jobba. Angrar dock mina kladval nar jag ska aka hem sen...

Hostlet vi bor pa nu ar fraicht och jattemysigt! Vi bor precis ovanfor en fin restaurang sa imorgon ska vi nog unna oss en god maltid och drink med Therese. Otroligt skont med helg igen! Vi gar upp kvart i 6 varje morgon och lagger oss runt 8-9 pa kvallen i veckorna sa det ska bli harligt att antligen fa vara uppe lange och sova ut lange.

Imorgon ska vi till IKEA!! Forst for att ata mat (kottbullar med graddsas, lingonsylt och potatis) och sen bara ga runt och titta pa mobler innan vi inhandlar lite svenska pepparkakor, glogg, julmust och godis! Jag har aldrig sett fram emot att aka till IKEA sa mycket som nu! Jag borjar inse hur mycket jag verkligen alskar Sverige. Naturen. Maten. Husen. Allt! Saknar det lite faktiskt...

Vi forsoker fortfarande lista ut hur vi ska fira jul har i Sydney. Vi ska gora det sa svensk som mojligt. Vi vill se Kalle Anka och tankte gora det via Svt-play men eftersom vi ligger fore i tiden sa maste vi fira den 25e istallet for 24e. Den 25e ar dagen da man firar jul har anda men det kanns bara fel! Men a andra sidan...Jul pa sommaren ar ocksa fel...

Nu ska jag pallra mig tillbaka till Hostlet (sitter pa WTC-kontoret) och vanta in Rebecca som fortfarande jobbar kvar pa slavfabriken. StackarN. Vi ska gora oss i ordning och kor pa den klassiska gratis pommes/drinkar pa Side bar ikvall. WOOP WOOP.

Det är sjukt hur mycket mer man uppskattar helgen här än hemma. Här är verkligen fredagen självaste höjdpunkten på veckan och vi brukar tillbringa den på Sidebar för gratis pommes/potatisklyftor med chili/BBQ sås, sour cream och gratis drinkar. Så himla gott! Speciellt när man är fattig och inte lever på annat än vatten och bröd i veckorna.

Vi har jobbat stenhårt hela veckan. Vi går upp vid 6 på morgonen och kommer hem vid 6 på kvällen. När vi väl kommer hem är vi så trötta att vi tar en dusch och äter "mat" innan vi går och lägger oss. Det brukar bli runt halv 9. Staden vi jobbar i heter Padstow, och för att komma dit måste vi först ta tunnelbana till Centralen för att sedan åka tåg/buss till själva arbetsplatsen.

I morse missade vi tunnelbanan med 10 sekunder, trots att vi stressade som fan. Vi brukar åka med den senare ändå men då får vi stressa från bussen när vi ska gå till arbetsplatsen. Väl på centralen missade vi även tåget med 10 sekunder och då blev jag så förbannad att jag inte visste var jag skulle ta vägen.

När vi kom fram var inte bussen i tid så vi antog att vi hade missat den. Det resulterade till att vi fick springa hela vägen från stationen till arbetsplatsen och det kanske tog 15 min. Som den tidspestimist jag är, blev jag helt förstörd och slängde ur mig alla möjliga svordommar som jag kunde komma på. Vi kom bara 5 minuter försent men trots det fick jag typ panik. Vi körde på den klassiska "sorry we're late" och fick som svar "Sorry?! I don't know the word sorry!". Jag förstår henne till 101 %. Har man en tid man ska hålla så ska man respektera det och inte komma med några dumma ursäkter. Inte ens Förlåt-att-jag-kom-försent-jag-blev-påkörd-av-en-bil-på-vägen-hit-och-fick-en-hjärnblödning-men-jag-skyndade-mig-så-fort-jag-kunde-trots-att-jag-svimmade-några-gånger-på-vägen funkar

Väl på jobbet står vi bara och viker kläder, lägger i storleksordning och räknar dem. Jag tror nog jag viker lika många klädesplagg på en dag som min mamma har gjort under alla mina och mina bröders levnadsår tillsammans. Karma is a bitch right...

Vår chef är inte den bästa. Minsta lilla fel och hon skäller ut en inför hela lagret. Hon är en klockren grekisk variant av Curella de vil. Typen med stark parfymdoft blandat med rökdoft och långa röda naglar. Typen som kastar lådor på sina anställda när hon blir riktigt arg. Skojar inte. Hon skrämmer mig.

På tal om jobb. Jag ringde till caféet i måndags och sa att vi hade fixat boende och att jag var väldigt intresserad av att jobba där. Sue-Ellen som hon heter tog gladligen emot min förfrågan och sa att hon skulle ringa i tisdags eftersom hon skulle på en massa möten. Hela tisdagen hade jag min mobil på högsta volym och släppte den inte ur sikte. När klockan närmade sig 8 på kvällen gav jag upp. Tänkte att hon hade mycket att göra och bara glömt bort mig. Jag lät hela onsdagen gå och igår ringde jag upp henne igen. Hon svarade inte och då fick jag känslan av att hon inte vill ha mig. Det var ändå hon som så desperat ville ta kontakt med mig då work and travel hade sänt in mitt CV till henne. Jag har inte ansökt om någonting och då känns det bara konstigt att hon inte ringer mig och säger som det är. Vare sig hon vill ha mig eller inte. Jag orkar inte lägga ner mer energi på det iaf. Ringer hon så ringer hon. Annars bryr jag mig inte.

Jag är inte bitter. Jobb som Jobb. Samma lön. Det enda jag vill ha är pengarna. Jag kan lika gärna jobba på lagret i några veckor till. Det är ganska skönt ändå, för man behöver inte tänka så mycket och det är jag bra på. Dessutom får man sin dagliga dos träning då det är mycket fysiskt arbete. Att träna här i Sydney är typ omöjligt. Om det inte är mycket folk i vägen, är det övergångställen med rödljus överallt som man måste stanna för.

Det får vara nog med skriva för den här gången. Nu ska jag göra mig i ordning, titta på lite Harry Potter som går på TV och sedan åka till Sidebar för att möta upp Therese!

Man vet aldrig var kvällen slutar!

Gårdagskvällens bravader började med vin och tårta uppe på taket med en vacker utsik över staden. Redan fulla backpackers var också närvarande och delade med sig av sina gratulationer genom en sång och lite kortagning innan dom snodde den kvarlämnade och halvt uppätna tårtbiten. Vi ansåg att dessa personer var rätt äckliga så vi beslöt oss för att gå ner till rummet och fortsätta förfesten på egen hand.Efter att alkoholen hade gjort sin inverkan begav vi oss mot centrum för en bit mat och skitsnack. Det blev pommes, kött, Bbq-sås och ett glas vatten till det. Så sjukt gott! Sen gick vi vidare till sidebar då vi hade en massa "få 2 drinkar för priset av 1" biljetter som vi tänkte spendera men vi var för sent ute då dom bara gällde innan klockan 10. Vi tog ett par öl innan vi gick vidare till scubar där det var betydligt mycket mer ös. Therese som nog var nyktrast av oss blev förhörd av vakten och var nära på att inte komma in. Väl inne blev vi bjudna på varsin öl av någon kille från brasilien och efter det beslutade vi oss för att åka tillbaka till hostlet igen. Idag har vi tagit en välförtjänt sovmorgon även om den bara varade till klockan 9. Vi har ätit den ultimata bakismaten; pasta med färdig tomatsås och bröd. Det är nästan sjukt hur gott det smakade! Efter de här veckorna som backpacker inser man verkligen hur bortskämd man är hemma. Det finns så mycket man lär sig leva utan som man aldrig trodde man skulle klara sig utan hemma. Nu måste man planera sina inköp och spara så mycket som möjligt av pengarna och då blir det oftast burkmat. Vissa hostel har inte tillgång till täcke och då får vi sova med kläder på och med ett tunt lakan. Vi får hela tiden dela rum med en massa okända människor, både killar och tjejer från hela världen, och man får aldrig riktigt vara ifred. Jag har inte sätt på TV under hela resan och kommer knappt ihåg hur man använder en fjärrkontroll. Vi planerar våra tvätt tider och lagar mat i gemensamma kök som är ohygieniska och trånga. Och så vidare...Nog om det. Snart ska vi bege oss mot bion igenför att se den sista twilight filmen. Som jag har längtat!

I torsdags fick jag och Rebecca ett samtal från work and travel om jobb. Lyckligare än någonsin begav vi oss till kontoret för lite mer information om arbetet. Det var ett dagsjobb på ett lager där vi skulle packa kläder. Vi skyndade oss snabbt till stationen för att åka tåg till företaget eftersom vi skulle börja direkt. Det låg beläget vid något som jag skulle vilja kalla ett industriområde. Äckligt, fult, smutsigt. You know the drill.

Innan vi gick in till lagret gick vi igenom vad vi skulle säga och hur vi skulle bete oss. Hälsa, se glad ut osv. Väl inne var det typ 500 kineser där som varken hälsade eller log mot oss. Vi fick våra workoutfits och sattes i arbete direkt. Vi fick stå och packa kläder ur kartonger, lägga dem i storleksordning och sedan räkna antalet. De som jobbade där var jättedåliga på att förklara samt urusla på engelska. Det mesta dom sa var typ: you put this there, you come here, you don't do that osv. Men det gick bra ändå. Vi var så glada att vi äntligen hade fått jobb och brydde oss inte om vi gjorde rätt eller fel.

Dagen efter var vi tvugna att gå upp ännu tidigare för att börja jobba. Vi fick börja halv 9, men var där redan tjugio över bara för att visa hur pålitliga vi var liksom. Vi fick göra samma arbetsuppgifter som dagen innan, stå och packa vilket jag inte alls hade något emot.

Runt 10-tiden kommer chefen fram och börjar skälla på oss. "How long have you packed this clothes?!" "What are you doing?!" "Who told you to do this?" "How long did it take you to pack this?!" "You are to slow" "We have a timeplan!". Just då blev jag så jävla förbannad att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Vi hade redan fått arbetsuppgifter av en annan och när jag sa det blev hon ännu argare och sa "Who said that?! when?! what?! " WHhhOOo?!?!?!?!" som att jag ska kunna alla anställdas namn på min andra arbetsdag och som om någon har presenterat sig, inte ens hon själv. Men det var bara att bita ihop. Jag försökte föreställa mig att hon var alla fula och äckliga moster i HALO som jag har dödat under mina och Erikas spelhelger, och då kändes det mycket bättre. Vi får hyffsat bra betalt iaf! 19.95 dollar/timmen vilket är runt 140 kr. Men så ligger skatten för oss backpackers på 30% så det blir väl ssamma som i Sverige.

När vi hade slutat var vi helt döda. Vi hade jobbat i 7,5 timme i sträck med undantaget av 20 minuters lunch. Jag hade ont i hela ryggen av allt icke-ergonomiska arbete och var nära på att gråta av smärta och ilska. Jag såg att jag hade två missade samtal när jag slutade och fick lite smått panik för jag antog att det handlade om jobb. När jag ringde tillbaka var det ingen som svarade och då visste jag att det var någon från WTC för kontoret stänger vid 4.

Direkt när vi kom tillbaka till hostlet gick jag in på mailen och jag hade minsann fått ett mail från WTC där det stod att jag skulle på en arbetsintervju på ett bageri idag klockan 11.30 Lite smått panikslagen ringde jag till chefen av bageriet och bokade mötet.

I natt sov jag knappt någonting. Vaknade till lite då och då och försökte komma på allting jag skulle säga. Min största oro var faktiskt bussresan, vart jag skulle ta vägen och vad jag skulle göra om jag inte hittade dit. Men det gick jättebra! Bageriet som jag var in till hette Boronias Bakehouse. Ett jättefint bageri med många fina bakverk, ganska likt det vi har i Sverige. Jag fick fylla i en ansökan och prata lite med chefen om mina arbetsuppgifter osv. Hon sa att jag skulle få stå dekorera ganska mycket och göra bakverk, så det lät jättebra. Hon sa även att jag var tvungen att ha boende här i Sydney över jul och nyår för att få jobbet vilket jag inte hade än, så jag skulle höra av mig på måndag för att bekräfta det. Nu har Rebecca och jag fixat boende på Wake up där vi var under de första dagarna, så det är fixat! Det blev ganska dyrt dock...ungefär 45 dollar/natt (315 kr) men det ska vi ha råd med om vi jobbar. Rebecca fick även jobberbjudande på ett annat bageri som ligger i närheten av Boronia Bakehose och som sammarbetade med det här bageriet så det var helt perfekt!

På måndag ska vi arbeta på lagret en sista gång, och sen säga upp oss. Ska bli så jävla skönt!

Nu ska vi möta upp Therese för att sedan börja fira Rebecca som fyller år idag! WOOP WOOP!!