Therese lämnade oss idag. Känns enormt sorgligt eftersom vi har varit tillsammans sen dag 1 och blivit något av en familj under denna resa. Hon har bara flyttat 10 minuters tunnelbansresa från oss så vi kan ju träffa henne när som helst, men det känns tomt ändå.

I natt fick vi, som jag befarade, dela ett illaluktande rum med 3 andra killar, 2 från Belgien och 1 från Schweiz. Killarna var jättetrevliga och inga problem att dela rum med. Det var mest stanken som störde. På golven i rummen finns det nämligen permanenta mattor som har sugit åt sig av diverse vätskor under åren. Spyor, alkohol och andra kroppsvätskor. Ja, ni kan ju tänka er själva. Det går inte att vädra rummen för stanken sitter hela tiden i. Men är man där tillräckligt länge så vänjer man sig till slut. Jag kan inte klaga på sängarna i alla fall...

Igår var det verkligen KAOS med allting, med bokningen, rummen och internet. Jag hade huvudvärk och ville inget annat än att boka första möjliga flyg hem. Man hamnar i sånna svaga ögonblick ibland när ingenting blir som man har tänkt sig. Men så fort man får sova på saken blir man återställd.

Det är nästan omöjligt att planera något när man är på en sån här resa. Man vet aldrig vad som komma skall utan tar verkligen saker som dom kommer. Nu har jag och Rebecca åtminstone bestämt oss för att vi ska stanna här i Sydney i max 10 dagar till och om vi inte har fått jobb innan dess, åker vi ner till Melbourne. Hellre att pengarna tar slut på resor än på boende liksom. Vi ska ringa tillbaka till några farmer och se om jobb finns tillgängligt för då kan vi ta det på vägen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...