Jag har tränat. Jo, det är sant. Mentalt känns det helt underbart, som jag har gjort livets största insats. Fysiskt känner jag mig bara mörbultad. Inte för att det behöver vara något negativt med det. Det är bara ett resultat.

Och ett bra sådant.

Ena ögat håller koll på TV:n och säsongstarten av Ullared medans andra ögat fokuserar på jobbiga mattetal. Mitt tredje, mentala men icke existerande, öga läser igenom fyra recept som jag av någon anledning ska kunna utantill.

Det går bra nu.