Spetspennorna är trimmade, mapparna är framplockade och avdammade, hemnycklarna är hittade, skoluniformen vilar struken och fint på sängkarmen och jag känner av en nära-döden-fealing i kroppen. Om 16 timmar står jag där, framför sal 112, och inväntar läsår 2.

Kan det bli mer dramatiskt?

Finns det något jag älskar så är det att få/se människor skratta och även göra det själv för den delen. Det är de små momenten som jag uppskattar mest här i livet. Därför är det bästa jag vet att sitta och titta på bloopers på mina favoritskådisar, det får en verkligen på gott humör!