Den omnämnda släkträffen bestod förvånandsvärt utav samtalsämnet Australien och det faktum att jag verkligen ska åka dit. Det råder tvivel från alla håll och kanter och jag börjar tröttna på stödet som jag inte tycks få från någon i min familj eller släkt. Alltid standardfrågorna "Hur ska du klara av resan dit?" eller "Hur ska du försörja dig?" eller "Hur ska du hitta jobb?" eller "Vart ska du bo?" eller "Tänk om du blir uppäten av en haj, vad gör du då?" eller "Du vet att det finns över 100 sorters giftiga ormar där va? Och spindlar. Vad gör du om du blir biten?". Inget "Men Gud vad kul att du ska åka till Australien i ett halvår och upptäcka hela kontinenten på egen hand! Det skulle vi aldrig ha vågat! Vi är så stolta över dig!". Jag får liksom skapa all den där positiva uppmuntran och känslan på egen hand, och det går ju inte särskillt bra när jag ständigt påminns och trycks ner av allt som är negativt.

Men så här är det. Jag kommer åka, jag kommer vara jättenervös, jag kommer göra bort mig, MEN jag kommer klara av det! Och när jag har gjort det kommer jag vara så jävla stolt över mig själv och få ett fantastiskt minne och för att inte tala om erfarenhet som varar resten av livet. Förstå vilka roliga historier jag kommer dra för mina barnbarn i framtiden. Om jag inte blir uppäten av en haj förstås...

Sitter just nu på jobbet och bloggar med hjälp av bloggplatsens nya, fyndiga app. Vi har precis haft världens mest kaotiska rush. Och jag har, för mesta dels, sprungit runt som en panikslagen hare och gjort kaos med alla våffeljärn och bakverk. Men vi klarade av det till slut. Annars är det sista dagen med mina duktiga sommarjobbare och det har vi avslutat med att äta hämtmat på chili nam nam. So duh good!

Ikväll ska jag åka förbi mormor och morfar och hälsa på mina kära kusiner som har kommit hit enda från Luxemburg. Så det ska bli riktigt trevligt!

Nu ska jag återgå till att göra ingenting. HERRAAAA.

Dagens mest omtalade konversationer handlade om vädret och hur värdelös den svenska sommaren har blivit. Tillslut kom vi in på ämnet svamp och att skogens guld redan har börjat blomstra, typ 3 månader för tidigt. Jag kunde bara inte motstå frestelsen när jag fick veta att de var där ute någonstans, så efter jobbet gick jag ut i en skog för att leta. Och tro det eller ej, men jag hittade åtminstone något!

Nu har även jag hamnat i Skype-träsket och testat det genom att prata med Erika i x antal timmar. Riktig roligt faktiskt, och gratis dessutom! Insåg att jag måste ha någon att dela alla mina äventyr med när jag är i Australien så jag inte känner mig forever alone. Fann den ultimata lösningen. So duh fun!

Nu är den bokad. Förmodligen det som kommer att bli min största och mest minnesvärda resa någonsin. Australien. Mitt drömland. Äntligen har jag tagit initiativet att verkligen åka dit och sluta dagdrömma. 23 oktober är datumet satt, sen får vi se om det blir några ändringar på vägen. Planen är då att jag åker från detta vinterland in till sommaren där jag ska jobba i cirka 6 månader som vad som helst egentligen. Om jag skulle få jobb på gammelgården nästa år också, så åker jag hem och jobbar. Annars kanske jag stannar kvar lite längre.

Jag bestämde mig för att åka till Australien då jag inte alls är sugen på att söka jobb här. Det finns ingenting som lockar. Och även om jag hittar ett jobb, vad händer då? Jag flyttar hemifrån och lever på vatten och bröd i resten av mitt liv. Skaffar familj. Blir fast. Dör. Nej, jag vill verkligen åka till Australien och känner att det här är min enda riktiga chans, så jag tar den!

Tills dess ska jag plugga på australiens alla slangord och fraser, bättra på min engelska och skapa en klatschig dialekt.

Nu spårar det. Det skulle aldrig falla mig in och lyssna på den här sortens musik. På ett språk som inte ens går att tyda. Men jag måste ärligt talat säga att det här är en ny favorit. Fastnade för den andra gången jag hörde den och kan bara inte sluta lyssna! Kolla in videon bara. Vilken koreografi!

Och allt från min favorit-youtubare Chonny!

Denna dag levde verkligen upp till sina förväntningar. Även om det, för min del, inte brukar göra det. Jag började med att försova mig då jag missuppfattade tiden med en hel timme och dessutom hade världens underbaraste dröm. Trots detta kom jag ändå för tidigt till jobbet. Väl på GG blev jag bara tröttare och mer irriterad för varje minut som gick. Ville bara försvinna ut i tomma intet på semester. När jag höll på att fylla upp drickakylen kom jag åt vattenkannan så att den trilla omkull och gjorde vattenskada på halva golvet. Åt det gjorde jag inte ens en min. Tog det som en det-händer-ju-alla-varje-dag händelse och började "glatt" torka upp det.

Såhär på kvällskvisten fick jag för mig att grilla så jag köpte mig en engångsgrill som inte ens gick att tända. Inte ens efter 30 försök. Jag gav upp och slängde in köttet i ugnen istället. Det blev torrt och inte alls så angenämt som jag hade föreställt mig. För att inte tala om att 80% bestod utav senor. Aldrig mer billig mat.

Imorgon är jag ledig och då ska jag njuta!

1. Människor på affären som blockerar min passage med dess vagnar och "jag-har-hela-dagen-på-mig-att-handla-så-varför-inte-ta-det-i-min-egna-takt-och-gå-igenom-varenda-hylla-så-att-jag-kan-hitta-flera-produkter-som-jag-inte-ens-behöver-men-som-kan-komma-till-använding-någon-gång-i-framtiden".  Jag stör mig på människor som står och väljer mellan vitt och vitt bröd och som inte kan fatta ett beslut när människor som jag bara vill greppa tag i en förpackning och komma ut ur affären så snabbt som möjligt. För att inte tala om dem som tar upp hela körfältet och helt plötsligt stannar när man småspringer bakom dem för att hitta en lämplig genomfart till kassan.

2. Människor som hickar. Eller saker som på ett eller annat sätt skapar upprepande och irriterande ljud.

3. När saker och ting ändras. Jag klarar inte av att se när vissa saker står på fel plats. Saker som alltid har stått på ett och samma ställe får aldrig förflyttas, annars blir det fel i hela min hjärna. Det händer en hel del på GG, att mina sommarjobbare lägger saker på fel ställe och att jag alltid får gå efter dem och rättar till det.

4. Människor som inte kan hålla hastigheten på vägarna. Att överskrida hastigheten är något jag är väldigt försiktig med. För mig är körkortet det mest värdefulla jag har och jag skulle aldrig vara dum nog att göra något för att förlora det. Trots detta blir jag ytterst irriterad på bilister framför som filosoferar på annat och åker dubbelt så sakta som man ska. För att inte tala om alla bilister som kommer bakifrån och försöker stressa mig genom att skapa ett mellanrum på 1 cm, men som i själva verket bara uppmuntrar mig att sänka farten ännu mer. Bara för att jävlas liksom.

5. #människor #som #använder #överdrivet #många #hashtags #för #att #göra #sitt #egna #eller #andras #liv #lite #bättre #genom #att #se #det #från #olika #sammanhang #eller #för #att #bara #irritera #mig #med #flit #. #nolifer #forever alone