Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden.

Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker hela tiden som jag absolut inte kunde lämna hemma så nu hoppas jag att jag har fått med allt. Men med tanke på hur mycket packning jag har och hur mycket allt väger så tror jag nog det.

Min största oro är att jag inte får plats med all min packning i sovkupen men det är väl bara att mosa...sedan är det raka vägen upp till ett nytt jobb och nya vänner!

Mot oändligheten och vidare!