I torsdags fick jag och Rebecca ett samtal från work and travel om jobb. Lyckligare än någonsin begav vi oss till kontoret för lite mer information om arbetet. Det var ett dagsjobb på ett lager där vi skulle packa kläder. Vi skyndade oss snabbt till stationen för att åka tåg till företaget eftersom vi skulle börja direkt. Det låg beläget vid något som jag skulle vilja kalla ett industriområde. Äckligt, fult, smutsigt. You know the drill.

Innan vi gick in till lagret gick vi igenom vad vi skulle säga och hur vi skulle bete oss. Hälsa, se glad ut osv. Väl inne var det typ 500 kineser där som varken hälsade eller log mot oss. Vi fick våra workoutfits och sattes i arbete direkt. Vi fick stå och packa kläder ur kartonger, lägga dem i storleksordning och sedan räkna antalet. De som jobbade där var jättedåliga på att förklara samt urusla på engelska. Det mesta dom sa var typ: you put this there, you come here, you don't do that osv. Men det gick bra ändå. Vi var så glada att vi äntligen hade fått jobb och brydde oss inte om vi gjorde rätt eller fel.

Dagen efter var vi tvugna att gå upp ännu tidigare för att börja jobba. Vi fick börja halv 9, men var där redan tjugio över bara för att visa hur pålitliga vi var liksom. Vi fick göra samma arbetsuppgifter som dagen innan, stå och packa vilket jag inte alls hade något emot.

Runt 10-tiden kommer chefen fram och börjar skälla på oss. "How long have you packed this clothes?!" "What are you doing?!" "Who told you to do this?" "How long did it take you to pack this?!" "You are to slow" "We have a timeplan!". Just då blev jag så jävla förbannad att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Vi hade redan fått arbetsuppgifter av en annan och när jag sa det blev hon ännu argare och sa "Who said that?! when?! what?! " WHhhOOo?!?!?!?!" som att jag ska kunna alla anställdas namn på min andra arbetsdag och som om någon har presenterat sig, inte ens hon själv. Men det var bara att bita ihop. Jag försökte föreställa mig att hon var alla fula och äckliga moster i HALO som jag har dödat under mina och Erikas spelhelger, och då kändes det mycket bättre. Vi får hyffsat bra betalt iaf! 19.95 dollar/timmen vilket är runt 140 kr. Men så ligger skatten för oss backpackers på 30% så det blir väl ssamma som i Sverige.

När vi hade slutat var vi helt döda. Vi hade jobbat i 7,5 timme i sträck med undantaget av 20 minuters lunch. Jag hade ont i hela ryggen av allt icke-ergonomiska arbete och var nära på att gråta av smärta och ilska. Jag såg att jag hade två missade samtal när jag slutade och fick lite smått panik för jag antog att det handlade om jobb. När jag ringde tillbaka var det ingen som svarade och då visste jag att det var någon från WTC för kontoret stänger vid 4.

Direkt när vi kom tillbaka till hostlet gick jag in på mailen och jag hade minsann fått ett mail från WTC där det stod att jag skulle på en arbetsintervju på ett bageri idag klockan 11.30 Lite smått panikslagen ringde jag till chefen av bageriet och bokade mötet.

I natt sov jag knappt någonting. Vaknade till lite då och då och försökte komma på allting jag skulle säga. Min största oro var faktiskt bussresan, vart jag skulle ta vägen och vad jag skulle göra om jag inte hittade dit. Men det gick jättebra! Bageriet som jag var in till hette Boronias Bakehouse. Ett jättefint bageri med många fina bakverk, ganska likt det vi har i Sverige. Jag fick fylla i en ansökan och prata lite med chefen om mina arbetsuppgifter osv. Hon sa att jag skulle få stå dekorera ganska mycket och göra bakverk, så det lät jättebra. Hon sa även att jag var tvungen att ha boende här i Sydney över jul och nyår för att få jobbet vilket jag inte hade än, så jag skulle höra av mig på måndag för att bekräfta det. Nu har Rebecca och jag fixat boende på Wake up där vi var under de första dagarna, så det är fixat! Det blev ganska dyrt dock...ungefär 45 dollar/natt (315 kr) men det ska vi ha råd med om vi jobbar. Rebecca fick även jobberbjudande på ett annat bageri som ligger i närheten av Boronia Bakehose och som sammarbetade med det här bageriet så det var helt perfekt!

På måndag ska vi arbeta på lagret en sista gång, och sen säga upp oss. Ska bli så jävla skönt!

Nu ska vi möta upp Therese för att sedan börja fira Rebecca som fyller år idag! WOOP WOOP!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...