Vuxen. Jag har passerat ungdomsåldern och blivit vuxen. Gud vad deprimerande. Jag känner mig mognare på något sätt....pfft. Det förändrar inte det faktum att jag fortfarande kommer sitta och spela Nintendo 64 och ha Disney/Harry Potter maraton med Erika hela bittra vuxenlivet ut. För det är bara sånt vi gör.

Min födelsedag. Den sved. Jag skrubbade bort den brända och döda huden från min bränna i ansiktet när jag dushade och resultatet blev en ljusrosa, babymjuk hud som sved något så otroligt! Annars var den var inte mer speciell än någon annan dag. Jag har legat i sängen i stort sätt hela tiden och tittat ut på vädret som har visat blandat gråa moln och regnskurar. Rebecca bjöd på mat och en iskall väluppskattad öl såhär på kvällskvisten. Mina andra par skor gick sönder, så nu är jag illa tvungen att slösa mina födelsepengar på sådana. Och så sprang vi ut på stranden, hoppade i vattnet och skrek ut alla möjliga fraser, då vi hade den helt för oss själva. You only live once.

Jag kan berätta om något roligare istället. Igår var vi som sagt upp till fyren har i Byron som ligger beläget på den mest sydliga, och för att inte tala om, högsta punkten här på östkusten (högsta kanske var lite överdrivet, men med tanke på alla trappsteg vi tog och träningsvärken som uppstod dagen efter, kändes det som det). Halvvägs började det såklart att regna och vi tog skydd under ett halvruttet busshållplatstak. Det varade som tur var inte så länge så vi gick vidare. Nästa stopp gjorde vi vid en klippa som stod ute på havet. Bara sådär, helt random. Där gick vi upp och kollade på alla snygga surfare som just då strejkade och inte alls ville visa upp sina...skills. Efter det blev vägen bara brantare och stegen mer tunga. Vi kollade ut mot havet och såg ett stort regnmoln som var på väg in och då gick det betydligt mycket snabbare. Vi kom upp till fyren tillslut. Svettiga. Anfådda. Halvdöda. Fick veta att det kostade pengar att gå upp i den och gick lika bittert den långa vägen hem igen. Nej, men. Det var värt det. Verkligen.

Den bästa presenten jag fick idag var faktiskt mailet från Sue som sa att vi fick komma tillbaka till bageriet och jobba igen! Redan på onsdag nästa vecka! Resan ner blir kortare än planerat men otroligt nog har jag faktiskt saknat Sydney. Och jobbet!

Jag ska försöka lägga upp lite bilder igen. Funkar det inte så får det va. Ser ni inga så vet ni varför...