Vuxen. Jag har passerat ungdomsåldern och blivit vuxen. Gud vad deprimerande. Jag känner mig mognare på något sätt....pfft. Det förändrar inte det faktum att jag fortfarande kommer sitta och spela Nintendo 64 och ha Disney/Harry Potter maraton med Erika hela bittra vuxenlivet ut. För det är bara sånt vi gör.

Min födelsedag. Den sved. Jag skrubbade bort den brända och döda huden från min bränna i ansiktet när jag dushade och resultatet blev en ljusrosa, babymjuk hud som sved något så otroligt! Annars var den var inte mer speciell än någon annan dag. Jag har legat i sängen i stort sätt hela tiden och tittat ut på vädret som har visat blandat gråa moln och regnskurar. Rebecca bjöd på mat och en iskall väluppskattad öl såhär på kvällskvisten. Mina andra par skor gick sönder, så nu är jag illa tvungen att slösa mina födelsepengar på sådana. Och så sprang vi ut på stranden, hoppade i vattnet och skrek ut alla möjliga fraser, då vi hade den helt för oss själva. You only live once.

Jag kan berätta om något roligare istället. Igår var vi som sagt upp till fyren har i Byron som ligger beläget på den mest sydliga, och för att inte tala om, högsta punkten här på östkusten (högsta kanske var lite överdrivet, men med tanke på alla trappsteg vi tog och träningsvärken som uppstod dagen efter, kändes det som det). Halvvägs började det såklart att regna och vi tog skydd under ett halvruttet busshållplatstak. Det varade som tur var inte så länge så vi gick vidare. Nästa stopp gjorde vi vid en klippa som stod ute på havet. Bara sådär, helt random. Där gick vi upp och kollade på alla snygga surfare som just då strejkade och inte alls ville visa upp sina...skills. Efter det blev vägen bara brantare och stegen mer tunga. Vi kollade ut mot havet och såg ett stort regnmoln som var på väg in och då gick det betydligt mycket snabbare. Vi kom upp till fyren tillslut. Svettiga. Anfådda. Halvdöda. Fick veta att det kostade pengar att gå upp i den och gick lika bittert den långa vägen hem igen. Nej, men. Det var värt det. Verkligen.

Den bästa presenten jag fick idag var faktiskt mailet från Sue som sa att vi fick komma tillbaka till bageriet och jobba igen! Redan på onsdag nästa vecka! Resan ner blir kortare än planerat men otroligt nog har jag faktiskt saknat Sydney. Och jobbet!

Jag ska försöka lägga upp lite bilder igen. Funkar det inte så får det va. Ser ni inga så vet ni varför...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...