Nu är vi i Byron Bay på ett hostel som heter Nomads. Häromdagen såg vi solen för första gången på 2 veckor och eftersom vi började känna oss likbleka igen efter att inte ha solat på ett tag, så gick vi ner till stranden, idiotiskt nog utan solkräm, och solade. Det blev en otrevlig bränna på det. Ont gjorde (gör) det också.

Efter Noosa åkte jag med Rebeccas familj till Brisbane där vi stannade i 3 dagar. Det regnade samtliga dagar och vi spenderade dom med att gå i varuhus och på bio.

Därefter åkte vi vidare till surfers paradis där det ännu en gång regnade. Eller det var snarare storm. Stränderna var avstängda och vi gjorde inte mer än att sitta inne på hostlet. Förutom tiden då vi inte satt på hostlet och gick i butiker då då. Jag skymtade en marabou chokladkaka som lyste upp i ett utav skyltfönstren medan änglakören sjöng och jag gick i slowmotion. Sprang exalterat in och övertalade mig själv om att jag skulle köpa den. Vände på prislappen och såg att den kostade 40 svenska kronor. För en 100 grammare. Det var inte värt det. Då önskar jag hellre att min familj står där på flygplatsen när jag kommer hem med en marabou. En daim. En påse ahlgrens bilar. Kokosbollar. Plopp. Polly. Svenskt kranvatten. Köttbullar. Korv. Måste jag fortsätta?

Nu ska vi försöka ta oss an att gå till fyren här i Byron som är den sydligaste punkten på hela östkusten. Första gången blev det för mörkt. Andra gången började det regna och vi höll på att drunkna utav översvämningen som skapades. Tredje gången gillt?

Tills vidare.