Nu är vi i Byron Bay på ett hostel som heter Nomads. Häromdagen såg vi solen för första gången på 2 veckor och eftersom vi började känna oss likbleka igen efter att inte ha solat på ett tag, så gick vi ner till stranden, idiotiskt nog utan solkräm, och solade. Det blev en otrevlig bränna på det. Ont gjorde (gör) det också.

Efter Noosa åkte jag med Rebeccas familj till Brisbane där vi stannade i 3 dagar. Det regnade samtliga dagar och vi spenderade dom med att gå i varuhus och på bio.

Därefter åkte vi vidare till surfers paradis där det ännu en gång regnade. Eller det var snarare storm. Stränderna var avstängda och vi gjorde inte mer än att sitta inne på hostlet. Förutom tiden då vi inte satt på hostlet och gick i butiker då då. Jag skymtade en marabou chokladkaka som lyste upp i ett utav skyltfönstren medan änglakören sjöng och jag gick i slowmotion. Sprang exalterat in och övertalade mig själv om att jag skulle köpa den. Vände på prislappen och såg att den kostade 40 svenska kronor. För en 100 grammare. Det var inte värt det. Då önskar jag hellre att min familj står där på flygplatsen när jag kommer hem med en marabou. En daim. En påse ahlgrens bilar. Kokosbollar. Plopp. Polly. Svenskt kranvatten. Köttbullar. Korv. Måste jag fortsätta?

Nu ska vi försöka ta oss an att gå till fyren här i Byron som är den sydligaste punkten på hela östkusten. Första gången blev det för mörkt. Andra gången började det regna och vi höll på att drunkna utav översvämningen som skapades. Tredje gången gillt?

Tills vidare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...