Alla tjejer från vårat rum gick ut för gratis pizza och Goon (ett billigt vin som jag inte ens vill veta vad det innehåller. Berusad blir man iallafall) igår kväll medan jag tog tillfället i akt att få hela rummet för mig själv. YOLO. Det varade dock inte så länge då en utav tjejerna kom tillbaka och hade tappat bort sin rumsnyckel (man måste betala cirkus 70 kr för borttappad nyckel och det är en orimlig summa för oss backpackers). Jag hjälpte till att leta genom att lägga mig ner i sängen och kolla på "vi på saltkråkan" på youtube. Nu fick jag mig själv att framstå som egoistisk och väldigt...svensk, men jag erbjöd mig iallafall att hjälpa till på riktigt samtidigt som jag visade en massa medkänsla.

En kvart senare kommer hon fram till mig med nyckeln i handen "du vill inte ens veta vart den låg". Hon hade lagt den i sina andra shorts när hon bytte om, något som jag egentligen skulle kunna lista ut för min pappa gör sånt hela tiden. Lägger saker där dom inte hör hemma. Även om han lägger dem på rätt plats så springer han ändå runt, som någonting vilt, och letar. Alltid lika rolig morgonshumor.

Jag satt uppe halva natten och kollade på Astrid Lindgrens filmer. Något som jag tycker borde visas oftare hemma i Sverige istället för allt animerat action-skit. Tänk på barnen. Och där var det bekräftat. Första farmor-symptomet. WOHO. Nej men helt seriöst, min hemlängtan till Sverige är så pass enorm ibland så Jag måste trösta mig med någonting nostalgiskt.

Jag låg och kollade tills jag kom till det där jobbiga stadiet när man inte kan hålla ögonen öppna längre och då slocknade jag.

Runt timmen senare, när jag precis har kommit in i min skönhetssömn, kommer alla tjejer tillbaka igen. Ignorerar det faktum att 3 i rummet sover, tänder lampan och börjar prata högt/skrika. Fulla som bara den. What the fuck liksom. Jag låg och vände mig, frustade, grymtade, sparkade för att visa att det inte var okej. Men det syntes uppenbarligen inte. Då gjorde jag, som jag alltid brukar göra, när jag stör mig på någon. Bygger upp en tanke där jag stryper personen/personerna till en långsam, plågsam död. Lugn. Jag är ingen psykopat. Det skulle aldrig förmå mig att göra något sådant i verkligen........ElLeR?. NEJ. Aldrig.

Det här är ännu ett förslag på hur jobbigt det är att vara backpacker. Dela rum med en massa okända, vissa väldigt jobbiga. Aldrig få vara ifred. Bli sämre behandlad. För helt ärligt, det blir vi. Folk gör vad som helst för pengar nu för tiden. Vi blir inslängda i rum som är mögliga, ruttna och läcker. Inte för jag bryr mig, allt jag behöver är en säng. Det är lite komiskt egentligen. En natt på hostel kostar lika mycket som en tält-plats på Smögen. Så ovärT. Nästan så jag har lust att köpa mig ett tält och bara gå ut och vandra helt för mig själv... Bland spindlar och ormar. Nej, jag trivs nog rätt bra ändå.

Där har ni det, ännu ett överdrivet långt och detaljerat inlägg om någonting obetydligt. Jag ger upp, det stormar och regnar ute och jag ska ligga inne och ha Astrid Lindgren-maraton hela dagen. Whoop.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det verkligen längesen man skrev här...oj oj oj. Jag har  funderat på att ta igen bloggandet igen efter dessa 13(månader) som jag inte har varit aktiv, men det har liksom inte blivit av...Vet inte vad som hände heller. Livet kom emellan antar j...

Jag vet att ni som följer mig går in här varje dag och ser om jag har skrivit någonting nytt. Just det, jag syftar på er mormor, morfar, pappa och mamma. Faktum är att hela ishotellet är ett värsta top secret agent ställe och man får inte gå ut med v...

När jag klev av tåget i Kiruna blev jag bemött av ett kallt och väldigt vitt vinterland. Något frusen och ovetande om vart jag skulle ta vägen stannade en bil framför mig med namnet ICEHOTEL printat på den. Bussturen från Kiruna fram till Jukkasj...

Japp, så var jag iväg igen. Måste erkänna att det var något mer känslosamt att åka iväg nu än vad det var när jag åkte till Australien. En tår rullade till och med ner på kinden. Man kan väl säga att jag packade in i sista minut. Jag kom på saker ...

Häromdagen begav jag mig ut till Sherwoodskogen för ett träningspass. Jag tog såklart med mig min kära GoPro för att filma hela förloppet. Jag vet inte om det blev så mycket till träningen då jag genast intog en slags regissörsroll och sprang runt oc...