Löpningen (10 km) klarade jag av på timmen, utan håll eller skavsår, dessvärre hade jag smärta i lungor/hjärta som gjorde att farten sänktes ett snäpp (Detta, mina kära läsare, är resultatet av dålig träning det senaste året). Vid det här tillfället var mina ben dock oförväntat pigga, vilket kändes bra inför cyklingen.

Att cykla på en växelfri kärringtralla i 34 kilometer kanske låter som en utmaning? Ja, det var det också, iallafall biten till Kolsva då jag bara blev omkörd av en massa människor (Och med en massa människor menar jag då 2-3 personer). Men efter att ha klarat av mördarbacken i Kolsva och tagit några klunkar av powerade blev jag plötsligt pånyttfödd och fick världens raketfart. Bokstavligt talat. Detta gjorde att jag cycklade om alla som hade cyklat förbi mig tidigare plus några till.

(Här är min cyckeltur på google earth)

När jag väl kom fram till Karlbergsbadet och klev av cykeln så vek sig benen. Bara sådär. Helt oväntat. Vid det här tillfället kom den brutala tanken att min död skulle inträffa i kramp på botten av en simbassäng. Ändock hindrades jag inte utav detta, utan hoppade i bassängen utan vidare. Mina armar skötte den större delen av arbetet då låren fick korta muskelsammandragningar, men jag kunde ju inte sluta då jag förutom detta peppades till världens bästa låt på hjärnan.

Fortsätt simma, fortsätt simma, fortsätt simma.

Såhär i efterhand är man allt bra schleten. Ungefär som man har blivit överkörd av en bulldozer och dumpad på en soptipp. Så känns det. Jag fixade MVG dock, med god marginal dessutom.

Här är föresten ett par bilder från tisdagens tävling.

Nu tänker jag sova.