Nyår i Sydney var något utöver det vanliga kan man säga. Jag har aldrig varit med om en sådan extrem folkmängd som på den kvällen. Dessutom fick jag turen att spendera den med ett gäng jättehärliga människor. Vi kom till Harbour Bridge en timme innan tolvslaget och andra hade väntat i över 12 timmar för att få bra platser. Själv tycker jag att vi inte kunde ha fått det så mycket bättre. Sa jag förresten att de sköt upp 70 ton raketer under den kvällen?

När vi var i Melbourne åkte vi på en guidad tur längst med great ocean road. Jag tror vi åkte 60 mil totalt under hela dagen med en dryga 8 stopp på vägen. Vi fick se vilda koalor, höra titanic-liknande berättelser till en enastående natur och gå i regnskogar. Bland annat.

Det var där vi åkte motorbåt genom "Gods washing machine". Det var där vi snorklade och där vissa hade (o)turen att stöta på en riktig haj. Det var där vi gick på sand som var av lenaste slaget och iskall trots solens upphettning. Det var där vi stötte på världens största spindel och det var där jag jag lekte med döden i form av en stingrocka.

Idag följde jag med Erika till hennes sommarstuga ute på Vinön. Vi åt mackor, drack varm choklad och förde vuxna konversationer mellan varandra. Därefter gick vi rakt igenom hela ön och tog bilder på det fina landskapet. Jag måste dessutom tillägga att jag har sett årets första ödla, groda och orm. Det sistnämnda var dock inget att leka med. Ryser ännu.

Jag har även klarat av ett löparpass ute i skogen såhär på årets första vårdag.

Jag ville bara berätta att jag är hemma och att jag lever! jag vänder mig till bloggen som tidsfördriv och muntration för att jag inte ska kunna somna nu när det är meningen att man ska sova. Erika slutar nämligen att jobba vid 02:30 och då ska jag möta upp henne så vi kan bli mördade tillsammans av stadens kriminella befolkning. Sedan ska vi ha den CHILLHELG som vi har väntat på i ett helt halvår.

I övriga fall kommer jag att skriva om mina äventyr från Australien i de kommande inläggen. Med videos, bilder och allt. I blandad ordning såklart. Vi börjar barriärrevet.

Att snorkla i barriärrevet var helt fantastiskt! näst intill overkligt. Känslan att simma runt i klarblått vatten som var 20 grader varmt och som hade en otroligt vacker undervattensvärld...det var...jag kan inte ens beskriva känslan. Amazing.

Jag kan inte förstå hur jag kunde klara av incheckningen, x-ray och costums alldeles själv. Utan att fråga någon om hjälp. Det var ju inte alls svårt. Nu kan jag erövra världen! Mohaha.

Annars har jag suttit och väntat i 5 timmar nu. Jag har precis köpt mig mat på donken för mina sista pengar. Om två timmar lyfter planet.

Vi ses hemma i Sverige!

Vi gick till WTC för att höra hur det kommer bli med skatten som man kan få tillbaka om man har jobbat. Det visade sig att man var tvungen att vara i Australien i exakt 6 månader för att få tillbaka den. Jag kom hit den 25:e oktober och åker hem imorgon, 23:e april...det är alltså 2 dagars skillnad. Nästan så jag börjar gråta. Jag fick söka om det dock, bara för att personalen kände medlidande för mig. Tvivlar starkt på att jag får någonting ut av det. So depressed.

Därefter gick vi till banken för att avsluta mitt australienska konto. På vägen dit var det den värsta folkmängden som jag någonsin har varit med om. Även fast jag intalade mig om att det var sista gången jag skulle behöva gå där så brast jag ut i frustration för varje liten människa som fick för sig att blockera min väg.

Sedan shoppade jag en massa. Mest spontana grejer som jag säkert kommer ge mig själv en käftsmäll för när jag kommer hem och får se hur värdelösa dem egentligen är. Oh well.

Mitt plan lyfter ganska sent imorgon, men jag ska följa med Rebecca som flyger 4 timmar innan mig. Hon drar vidare till Nya Zeeland hon.

Nej men det känns bra. Det gör det verkligen. Det ska bli skönt att komma hem. Jag är trött på att leva i en ryggsäck, äta nudlar och tonfisk varje dag, ständigt dela rum med 10 andra, brottas med mänskligheten när jag ska fram på gatorna.

Igår kväll Skypade jag med Erika i över 3 timmar. Jag satt i korridoren och skrattade samt flummade med min mobil vilket måste ha sätt väldigt roligt ut för förbipasserande personer. När jag skulle gå in på mitt rum för att sova, stod två killar i kalsonger på golvet och spelade hög musik. Dem hade dessutom lagt saker på min säng och ockuperat hela min fristad. Jag blev så himla irriterad att jag inte svarade på deras förlåt. Jag gick till toan för att byta om och när jag hade kommit tillbaka var dem borta. Gudskelov.

När jag precis hade intagit mitt sleeping mood kommer dem tillbaka igen och börjar skrika samtidigt som de öser i sig en massa alkohol. Just då hade jag lust att säga precis vad jag tyckte och be dem att dra åt helvetet. Jag hejdade mig när jag insåg att all min värdefulla packning låg på golvet och att den säkert skulle bli nedbränd om jag utryckte mina känslor. Dem gick så småningom.

På natten vaknade jag av att ett helt gäng kommer in och börjar prata normalt/skrika. Just då fick jag mig ett riktigt nervsammanbrott. Jag lyckades somna om dock, men vaknade ett par timmar senare av samma gamla visa igen.

Det här är den delen som jag INTE kommer sakna med Australien. Tur att jag bara behöver stå ut två dagar till (!!!!!!!!). När jag kommer hem ska jag bli osocial och aldrig mer prata med någon i hela mitt liv.

Fast eller?